- Project Runeberg -  Sveriges medeltid : kulturhistorisk skildring / Andra delen /
648

(1879-1903) [MARC] Author: Hans Hildebrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjerde boken. Krigsväsendet - 1. Krigsfolket och dess beväpning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

648 FRÄLSET.

rytteritjenst. Man har föreställt sig, att frälsemannen — således, innan
frälset var infördt, hirdmannen — skulle ställa vid krigstillfällen en
ryttare. Hirdmannen skulle sjelf inställa sig beriden, och detsamma gällde
naturligtvis för frälsemannen.

Lönen åt hirdmännen af samme grad torde hafva utgått med
enahanda belopp. Men när lönen ersattes med skattefrihet, blef
förhållandet i en ganska väsentlig mon ändradt, ty de jordagods frälsemännen
innehade voro icke afmätta efter någon fastställd norm: den ene hade
mera, den andre mindre. Skulle hvar och en göra samma tjenst i krig,
under det den ene hade större förmon än den andre, hade detta varit
en uppenbar orättvisa. Någon lag fanns icke, som i detta afseende
mäktade förekomma orättvisa. Men förhållandena voro sådana, att
bristen på lag ej medförde någon olägenhet. Hvar och en af hirdmännen
och frälsemännen, som egde någon förmögenhet, var angelägen att
uppträda så stort som möjligt, han kom icke ensam, utan åtföljd af beridne
tjenare. Följesmännens antal vexlade, i beroende af hvars och ens
förmögenhet och begär att intaga en framstående ställning mellan
ståndsbröderne eller inom riket.

Men om man således kunde antaga, att de förmögnare frälsemännen
skulle infinna sig, i händelse af örlig, med skaror afpassade efter
förmögenhet och anspråk, låg dock en viss olägenhet deri, att man icke
kunde med säkerhet beräkna storleken af den beridne hären. Huru
stora voro väl följena?

Stormännen voro så angelägne att uppträda med stora följen, att
regeringen måste gripa in, för att folk i allmänhet icke skulle blifva
lidande genom stormännens och deras följens framfärd genom
landsbygden. Såsom förut blifvit framhållet (s. 199 f.), gafs år 1285
tillåtelse åt följande grupper att fara genom landet med följande
maximumantal af hästar, d. v. s. beridne män.

Hertig Bengt —– 40 hästar
biskopar -.- LL 30 »
andre medlemmar af rikets råd..- 12 »
riddare, svenner af vapen, kaniker..- 4 »

andre, som blifvit kallade till samtal med kungen 2

Benägenheten att uppträda storslaget växte, och lagstiftningen tog
hänsyn till detta. En riddare fick, som vi sett, år 1285 ej uppträda
med mera än fyra hästar. År 1330 fick en riddare, vare sig han var
medlem af rikets råd eller ej, uppträda med tolf hästar, en armiger,
som tillhörde rådet, fick hafva åtta, en annan konungens armiger fick
komma med sex hästar, en annan armiger fick hålla sig till den äldre
anordningen, d. v. s. hafva fyra hästar.

Fem år senare förunnades det svenner, som suto i rådet, att liksom
riddarne, rida med tolf hästar. Svenner, som icke suto i rådet, men

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 4 11:11:24 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/medeltid/2/0648.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free