Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjerde boken. Krigsväsendet - 2. Försvarsverk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STOCKHOLMS STADS BEFÅÄSTNINGAR. 747
muren rätt vid gamle porten, år 1469 ett hus östantill å
Köpmannagatan i gamle muren och porten.
”Köpmannahvalfvet’ blef år 1685 borttaget. 1
På andra sidan Köpmannaporten fortsattes muren. Denne murdel
finnes omtalad i en anteckning af år 1491 i stadens jordebok rörande
ett stenhus innan mur östantill i gamle muren i nedersta gränden, som
löper från Köpmannagatan rätt norrut vid gamle muren. Uttrycken
i denna anteckning äro karakteristiska för de oegentligheter, som
förekomma i medeltidens språkbruk: tomten säges ligga i gamle muren,
men på samme gång i en gränd, som löper vid gamle muren. Andra
anteckningar visa, att man ej alltid fäste sig vid en gränd utan vid
det, som låg på andra sidan gränden.
Såsom kartan fig. 704 visar, slutar detta sista murqvarter helt tvärt
mot platsen framför slottet. Afbrottet är betänkligt. Detta afbrott,
som icke fick finnas i en mur, som skulle vara ett skydd för staden,
gör det för mig sannolikt, att slottet anlades senare än den gamle
stadens murar: när slottet kom till stånd, ansåg man sig genom detta
vara skyddad och fördrog derföre, att ett afbrott gjordes i stadsmuren.
Man tänkte då icke derpå, att förhållanden kunde inträffa — att sådana
inträffade, visar historien — då staden innehades af en makt, slottet
af en annan. Som jag strax skall visa, kom man småningom, genom
bitter erfarenhet, underfund med att så kunde ske.
Styffe har till stöd för sin åsigt, att stadens murar sträckte sig
efter utsidorna af Öster- och Vesterlånggatorna, anfört en uppgift i
de historiska anteckningar, som fördes i gråbrödraklostret å den
nuvarande Riddarholmen, att under en svår storm, som rasade år 1495,
flere skepp förliste circa murum, invid stadsmuren. Men den mur, om
hvilken här är fråga, är icke den mur, med hvilken vi hittills
sysselsatt oss. Den muren kallas den gamle, och, såsom jag redan antydt,
förutsätter detta uttryck, att en yngre mur fanns. Denne yngre mur
finnes ock många gånger omtalad. Jag har redan tidigare talat härom, 2
men bör nu komplettera de förre uppgifterna. Afgörande med
afseende på de följande citaten är det under medeltiden konseqventa
användandet af uttrycken ofvan och nedan, hvilka genom de i Stockholm
rådande förhållandena i en hel grupp af fall, just den grupp, med
hvilken vi här hafva att sysselsätta oss, betyder detsamma som
innanför och utanför. Med de rådande förhållandena menar jag helt enkelt
den omständigheten, att Stockholm var en rundad kulle, som ibland brant,
ibland sakta sänkte sig åt alla sidor mot vattnet. När sänkningen var
brant, kallades den högre liggande delen berget. Detta uttryck an-
1 Elers, Stockholm del 1 s. 98.
2 Del 1 s. 406.
Hildebrand, Sveriges Medeltid 2. 47
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
