Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjerde boken. Krigsväsendet - 2. Försvarsverk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KALMAR STADS BEFÄSTNING. STADENS DIKE OCH PLANK. MALMÖ. 751
En af Sveriges vigtigare städer under medeltiden var Kalmar.
Den nuvarande staden är jämförelsevis ny, den gamle låg närmare
slottet. Detta var ett af Sveriges vigtigaste fästen, men man litade
icke endast på detta, äfven staden var befästad. I ett förslag från år
1585 till anordnande af stadens befästningsverk i enlighet med en
nyare tids fordringar har man antydt de gamla förhållandena med en
fin linie. 1 Staden var omgifven af en mur, från hvilken flere torn af
halfrund grundplan, öppna inåt staden, liksom marktornen i Visby,
sprungo fram. Mellan dessa rundtorn förekommo enstaka af
rektangulär grundform. Tre torn af detta senare slag tjenstgjorde som
porttorn. Denna befästning, som sålunda fanns i behåll år 1585 och af
hvilken delar ännu voro tydlige åren 1653—1676, 2 kunde ända in i
nyare tid skönjas under grästorfven, ifall man gjorde sig besvär med
en gräfning. Muren bestod af grofva gråstensblock, sammanfogade
med ett kalkbruk, som under tidernas lopp hade blifvit stenhårdt.
Han hade en tjocklek af 3 alnar. Af portarne var den vestre
vigtigast, och det är derföre helt visst Vesterportstorn, som finnes af bildadt
i det sigill, Kalmar stad begagnade under medeltiden. Ett af de
halfrunda tornen närmast Norreportstorn, omtaladt af Hemming Gadd,
kallades Garpetornet.
Endast en och annan af Sveriges medeltidsstäder voro befästa.
Något skydd mot ytterverlden måste väl alltid finnas, då staden
utgjorde ett i förhållande till landet afslutadt helt. Tillträdet till staden
såväl för menniskor som varor måste stå under kontroll, och man kunde
derföre icke få släppas in i staden hvar som helst. Det talas om stadens
dike eller grop — i Uppsala har ända in i nyaste tid funnits en gata
kallad stadsdiksgatan —, äfven talas om stadens plank.
Endast de städer, som voro af större betydenhet, försågos med
egna fästningsverk. Ösäkert är, om någon stad i medeltidens Sverige
var befäst utom Visby, Stockholm och Kalmar. I riksrådets
privilegiebref af år 1473 för staden Götaholm, som skulle anläggas på
Säveholmen i Götaelf och utgöra ersättning för det långt in i landet
liggande Lödöse, heter det att borgarne skulle med allmogens hjälp
befästa holmen med bålverk, torfvall och mur.
Braun meddelar i sin stadsteater bilder af fyra skånske städer:
Helsingborg, Lund, Elbogen (= Malmö) och Landskrona. Staden
Helsingborg, såväl den hufvuddel, som ligger mellan bergkanten och Sundet,
som den del, hvilken smyger sig upp för branten, sakna allt skydd.
Om det på höjden tronande slottet skall jag strax tala. Lund är
tydligen omslutet af en jordvall, som uppbär en hägnad bildad af upptill
spetsade plankor. Malmö är deremot ganska starkt befäst. Staden
intager en stor ö, omsluten af grafvar, vid sidan ligger den ej mindre
1 Jfr Sylvander, Kalmar stads byggnadshistoria från 1250 pl. 2.
2 Anförda arbete s. 310.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
