Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjerde boken. Krigsväsendet - 2. Försvarsverk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KUNGSBACKA. VARBERG. 769
De qvarstående väggarnas höjd var dock ungefär 4 meter. Ingen
dörr- eller fönsteröppning har funnits i detta källarlika rum, inga
spår syntes efter någon dit ned ledande fast trappa. Ingen brunn
förmärktes i rummets botten. Golfvet bestod endast af hårdt
sammanpackade stenar och grus.»
»I leran utanför murens fot träffades spår af pålning. Tornets
närmaste omgifningar bestå af sandkullar, hvilkes inre består af
regelbundet aflagrade sand- och grusskikt. Desse naturlige backar sträcka
sig helt nära intill tornets grundmur, så att afståndet är endast ungefär
3—4 m på östra och vestra sidan. Den store och höge kullen
nordost om tornet har numera en jämn platå, som ligger ungefär 8 m
högre än tornrummets botten. I denne kulle, som för tornet och dess
besättning måste hafva varit synnerligen besvärlig, om en fiende der
fått fast fot, upptäcktes inga lemningar af befästningar.»
Enligt Hvitfelt har här funnits ’ett stort torn med hus omkring’
— alltså något, som liknade Helsingborgs fäste. Falkenbergs hus
börjar att omtalas mot slutet af 1200-talet. Då det år 1434 belägrades
af Engelbrekts folk, blef det af den egna besättningen antändt och
torde aldrig hafva efter denna ödeläggelse åter blifvit uppfördt.
Öfriga fästningsverk invid städerne hafva antingen blifvit förstörda
eller hafva ännu icke blifvit utgräfda ur de jordmassor, som sedan
århundraden helt eller delvis skyla dem. De äro följande.
Eftersom vi senast talade om Falkenbergs hus, må vi börja vår
öfversigt med de halländske städer, som voro befästade. 1
När Konungsbacka stad uppstått, är nu icke kändt; staden var
alltid liten och nämnes derföre icke i månge urkunder. Enligt en
uppgift af år 1598 var staden befäst med en dubbel graf och en vall;
vid staden fanns å en höjd en borg. Denna omtalas förste gången år
1366 och nämnes icke efter århundradets slut. Spår af fästningsverken
äro nu ej synliga. 2
Vardberg flyttade under medeltiden plats. Ny-Varberg omtalas
år 1345, det låg vid Himleån, der nu kungsladugården Lindhof ligger.
Plogen och dikesgräfvarens spade hafva blottat stensättningar efter husen
och gatuläggningar. ÅÄn i dag ses lemningar af den staden
omslutande vallgrafven. I början af 1500-talet voro befästningarna
försummade: kring nära hälften af staden var så godt som ingen vall och
alldeles intet bröstvärn och icke en droppe vatten i en del af grafven.
Fästet, som tillhörde konungen, anlades mot slutet af 1200-talet och
var mycket betydande. Det omskapades under k. Kristian IV:s tid
1 För den följande redogörelsen för våre befäste städer, rikets fästen och befäste
gårdar har mycket hemtats från Styffes Skandinavien under unionstiden.
2 Möller, Bidrag till Hallands historia s. 2.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
