- Project Runeberg -  Sveriges medeltid : kulturhistorisk skildring / Andra delen /
848

(1879-1903) [MARC] Author: Hans Hildebrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjerde boken. Krigsväsendet - 3. Eldvapen och deras föregångare

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

848 KAMMARE.

gjuta bysseklot (af jernet ur hyttan). Det behöfdes således särskilda
privilegier för att få kulor i tillräcklig myckenhet. För öfrigt höras
klagomål efter klagomål från slottshöfdingarne öfver bristande tillgång
på artillerimateriel.

Särskildt klagas icke sällan om brist på bysseskyttar (byssemästare).
»Käre, värdige herre, skrifver höfdingen på Åbo slott år 1509 till hr
Svante Nilsson, täcktes edert herredöme vara förtänkt på att sända hit
något salpeter och svafvel och en pulvermakare, härpå ligger allra
största makt. Käre, värdige herre, är här ganska stor brist om en
god bysseskytt, hade jag haft en sådan inom muren hos mig, då skulle
rikets fiende hafva tullat bättre». Sju år senare heter det åter från
Åbo: »hafver min herre något val på bysseskyttar, både jag gerna, att
hans herredöme ville skicka en af dem hit till slottet, han göres här
väl behof, om något påkommer». Något större antal bysseskyttar
förekom icke på den tid, då ett fäste endast hade ett fåtal kanoner.
Berättelsen om Rodenborg på Stegeborg år 1439, visar, att bysseskytten
hade att gå från den ene kanonen till den andre för att afskjuta dem.

760. Bösskammare.

Först när Rodenborg vid affyrandet af det tredje skottet hade sjelf
blifvit skadad, trädde en annan i hans ställe.

På k. Gustafs tid omtalas en arklimästare såsom chef för artilleriet.

Då det icke är möjligt att meddela tydliga och klara kännetecken
å de olika slag af kanoner, som motsvara de olika i urkunderne
förekommande namnen, vill jag, till någon ledning för läsaren, i fig. 761—766
återgifva någre af de med namn försedde kanontyper, som förekomma
i redogörelsen af åren 1500—1510 för kejsar Maximilians artilleri:
Hauptbüchse (hufvudstycke), lange kartaune (stor kartog), kurze
kartaune (liten kartog), lange schlange (slanga, helslanga), mittlere schlange
(halfslanga) och falconetl (falkonet). I hufvudsak torde de svenska
motstyckena hafva varit lika.

De mindre slagen af kanoner, som användes i
befästningsartilleriet, fingo också göra tjenst som fältartilleri. De stora kanonslagen
kräfde så månge dragare och fordrade derjämte gode vägar, hvilke

Fig. 760. Efter original i Statens Historiska Museum.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 4 11:11:24 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/medeltid/2/0848.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free