- Project Runeberg -  Sveriges medeltid : kulturhistorisk skildring / Andra delen /
916

(1879-1903) [MARC] Author: Hans Hildebrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjerde boken. Krigsväsendet - 5. Krigföringen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

916 KRIGFÖRINGEN

Der äro väl fyra tusen riddare och svenner meder
med väpnade köpstadsmän och än bätter,
den andre allmoge kunde ingen förslå,
somme sade sextio tusen vara då,

somme mer och somme mindre,

rätt tal af dem kunde ingen finna.

De voro en del med harnesk och häst
färdige som hofmän båäst,

man torfte så dem intet tveka,

för danske hofmän de ej vika.

De kunna väl skjuta och spänna till häst
som någre hofmän allerbäst.

Deras dalapilar voro så hvass’ för sann,
de gingo både genom häst och man.

Så ryckte konungen i Skåne in

och så fri uti sitt sinn’.

I Herrevadskloster tog han först hvila,
att folket dess raskare efter honom ila,
i två nätter han der låg.

Dermed samlades folket då.

Strax de öfver landamärket vinna,
begynnte de både bränna och skinna.
Den tredje dagen drog han dere
Helsingborg på två mil näre,

den fjerde dag till Helsingborg.

Fogden der fick då sorg.

Konungen felade [böd lejd] honom till sig gå,
fogden svarade, han torde ej så.

Sedan lät konungen eld i byn tända
och bränden upp i alle ändar.

Det spott kom då för Daners dörr,

som de hade om konung Karl förr,

i ugnar och bänkar de plägade honom leta; 1
hvar han då var fingo de nog veta.
Der dref då is i Öresund.

Då önskade konungen i hvarje stund,
att isen skulle så starker vara,

att han kunde honom till Seland bära.
Han ville förhärjat så i grund,

det skulle ej fått böter i mången stund.

Sedan ryckte konungen dåädan i ty,
in mot Landskrona i en by,

den natten hvilte han dere,

hvem det ledt eller ljuft kan vara.
Morgonen arla han dädan red,

till Landskrona den rätte led.

I tre nätter han der hvila’,

honom hastade ej mycket dädan ila.

1 Detta liksom andra uttryck i rimkrönikan afse de dramatiske lekar, som under
medeltiden förekommo.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 4 11:11:24 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/medeltid/2/0916.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free