Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjerde boken. Krigsväsendet - 5. Krigföringen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
936 KRIGFÖRINGEN
i strid med dennas uppgifter, nämligen att hr Nils Sture under slaget
ryckte fram med den svenske allmogehärens eftertrupp, hvilken kunde
med friska krafter gripa in striden och väl bort kunna på denna utöfva
ett genomgripande inflytande.
Enligt rimkrönikan står den första striden nere vid sankt Klara,
och hon låter samtidigt utfallet från Stockholm ske, hvilket riktades
mot ’den store skärmen’. Denne, som skulle tjena till skydd för de
belägrande och deras kanoner, torde hafva befunnit sig nedanför berget,
på sandbron, fram mot Norreports yttre torn. Denne skärm kunde
derföre tagas och brännas, utan att man behöfde komma i direkt strid
med den danske hären uppe på berget. Olaus Petri omtalar äfven
utfallet från Stockholm i sammanhang med den första striden. Men
han talar om ett annat utfall från staden under befäl af hr Knut Posse.
Hade man i början gjort ett utfall med 2,000 man, är det föga troligt,
att man senare kunde göra ett betydande utfall från staden. Hr Knut
torde derföre hafva ledt det första utfallet. Rimkrönikan säger
ytterligare, att konungen vid slutet af den första striden befann sig uppe
på höjden:
Konung Kristiern var i stora hoppe,
ty han var högt på Brunkeberg oppe.
Omedelbart derefter omtalas den andra striden, i hvilken
Svenskarne ’stormade till honom’, hvilket icke gerna kan betyda annat än
ett anfall mot höjden. Antagligen deltog hr Knut Posse med
Stockholmarne i detta anfall, och det var då, som han var nära att blifva
dödad af konungen sjelf. Rimkrönikan, som noga skiljer mellan de
olika striderna, hänför uttryckligen till denna andra strid skottet, som
slog ut konungens tänder:
de tre tänder föllo neder i hans händer.
Då konung Kristiern fick denna vånda,
så kunde han ej längre stånda,
då han kom i dylik nöd,
då ville han vika [undvika] den hårde död.
Alltså drog han sig undan. Olaus Petri och senare skildrare af
striden hafva derföre förlagt denna tilldragelse till slutet af denna,
till ögonblicket strax före den stora flygten. Men att detta icke är
riktigt framgår otvetydigt deraf, att rimkrönikan gör en bestämd skilnad
mellan konungen, som ville undvika döden, och de andre:
de qvar blifva, stodo full hårde
och sig manligen varde [värjde].
Denna andra strid slutade med bakslag för Svenskarne, hvilket
rimkrönikans författare såg med egna ögon.
Den tredje striden öppnades af Danskarne, som ryckte ned med
dannebrogen. Det är möjligt, att i den första striden den danska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
