Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjerde boken. Krigsväsendet - 5. Krigföringen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I BÖRJAN AF 1500-TALET. 957
medel. Sjelf synes hr Svante hafva företagit en färd till Blekinge och
Skånesidan för att förebygga ett anfall mot Kalmartrakten.
Som fredsunderhandlingarna icke hade ledt till något resultat,
måste kriget åter börja. Ryktet visste att berätta, att k. Hans
utrustade fyra stora örlogsskepp. Hr Svante fann det på grund häraf
angeläget att få så många som möjligt af sina, rådsherrarnes och
slottshöfdingarnes skepp segelfärdiga.
Hr Svantes folk var vintertiden förlagdt på fodring i Östbo och
Vestbo härad, således inemot gränsen till Halland. Hr Åke Hansson,
som hade afslutat stillestånd för någon tid med höfdingarne på
Varberg och Bohus, kanske äfven med höfdingen på Akershus, och som
således hade trygghet utefter större delen af rikets vestgräns, skulle
uppbåda frälsemännen i Vestergötland och infalla i södra Halland och
Skåne. Äfven biskopssvennerne i Mälaretrakten utkallades, sannolikt
äfven andre, för att taga del i denna härfärd, hvilken uppgifves hafva
inbragt rätt mycket byte.
När sjöfarten öppnades, återtog hr Jens Holgersson sin
sjöröfvareverksamhet. Tjustbönderne togo tvänne hans skepp, till gengäld
brände han Pata by — föregångaren till Pataholms köping —,
Strömsrums herregård och femton gårdar i Ryssby socken. Mot Hosmo kyrka
gjorde han ett misslyckadt anfall. När han efter detta lemnade kusten,
miste han sitt största skepp med en besättning af 320 man.
Danskarne hade tagit ett köpmansskepp, hvilket derefter togs af egaren
till Stäflö strax i norr från Kalmar och någre bönder. Det uppgafs
då, att skeppet med deri förvaradt gods hade blifvit värderadt och,
var det deladt i tre delar: en del tillföll hr Jens, en andre del hr Nils
Bosson, den tredje delen, omfattande skeppet och en del gods, tillföll
k. Hans, hvilken således skulle åtnjuta en tredjedel af den vinst, som
de danska kaparefartygen fingo. Man begärde nu, att skeppet med
qvarvarande last skulle få behållas af de Svenskar, som i sista hand
tagit skeppet: det var ju icke taget från Danskarne, utan bara från k.
Hans, hvilken således i detta fall betraktades som en privatman.
Härjningarna inom Kalmar län kräfde emellertid ökade försvarskrafter, om
hvilka hr Sten Kristiernsson gjorde anhållan hos riksföreståndaren.
Denne svarade, att han för detta ärendes skuld hade vändt sig till
rådsherrarne i öfre Sverige samt till Dalkarlarne, hvarjämte han
hoppades att få hjelp från Finland. Hr Hemming uppmanades att skaffa
soldenärer. Under sommaren lågo trenne konungens skepp och ett
tillhörigt hr Jens vid Öregrund, der de antagligen ville afbida
ankomsten af handelsflottan från städerne vid den Bottniska viken, hvilken
skulle gå in till Stockholm. De danska skeppen synas dock icke hafva
kunnat göra någon skada. I början af samme sommar hade hr Joakim
Trolle, som förde befälet på Kalmar slott, förmått inbyggarne i de två
Mörehäraden att ’köpa fred af honom’, d. v. s. att betala en brand-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
