Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjerde boken. Krigsväsendet - 5. Krigföringen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
972 KRIGFÖRINGEN
befäste gård Salsta blifvit intagen af riksföreståndarens folk, hvilket
fann gården nästan fullständigt utblottad på lifsmedel. I oktober
belägrades Stäkets slott, hvilket erkebiskopen hade sökt. sätta i godt
försvarsskick. K. Kristierns folk tog samma höst på Lybecks redd ett
skepp, som egdes af riksföreståndaren.
I februari 1517 synes man hafva ansett kriget icke kunna
undvikas. Det talades då om, att Lödöse skulle vara alldeles fritaget från
krigets vådor, derest man från svensk sida unnade Varberg samme
förmon, ja, fritoges flere danske städer från brand, skulle lika månge
svenske städer vara frie. I slutet af mars skref riksföreståndaren till
’”kronans skattskyldige bönder, landbor och menige allmogen’ i
Stegeborgs län, att k. Kristiern skulle komma under sommaren, hvadan de
måste hålla sig redo att möta honom. Inom Vestmanland hade
allmogen inom sju härad ’med samlad mun och uppräckta händer’ svarat,
att de ville alle vara redde både dag och natt med harnesk och värja,
ehvar behof kunde göras för Sveriges kronas bästa. Å andra sidan
hade prosten i Forsa i Helsingland låtit smida 20,000 dalpilar till
hjelp åt erkebiskopen; drängen, hvilken det tillsades att föra dem till
Stäket, flydde emcllertid hellre ur tjensten än han hörsammade denna
befallning. Ryktena om de danska krigsrustningarna flögo genom
landet, kanske förstorades de med afsigt. Biskop Otto i Vesterås skref
mot slutet af april till riksföreståndaren, att rykten, som tillskrefvo
konungen 13,000 ryttare, icke vore förtjenta af tilltro, då endast
kejsaren eller konungen af Frankrike kunde förfoga öfver en så ansenlig
styrka.
I maj lemnade den danska flottan Köpenhamn. Den 4 juni
afbrändes Stäkeholms fäste och den vid dess sida liggande staden nya
Vestervik. Fogden blef sårad tagen till fånge, hans hustru och barn
och månge flere qväfdes af röken. En af fogdens söner, som
undkommit elden, genomborrades af åtta hillebarder. Månge sökte rädda
sig genom vigskard eller hål, men omkommo i vattnet. Den danske
hären for fram med ytterlig grymhet. Det sades hafva gifvits som
order att slå ihjäl, icke taga fångar.
Den 4 augusti kom den danska flottan med 4,000 man till
Stockholms skärgård. Vid månadens midt steg hären i land öster om
Norrmalm. Vid byn Vädla (inom det nuvarande Östermalm) möttes han
af hr Sten, hvilken vann en så afgörande seger, att flottan vände åter.
Erkebiskopen tänkte nu på att uppgifva Stäket, men då det sades
honom, att han måste gifva sig på nåd eller onåd, fortsatte han
försvaret. Före utgången af året var dock Stäket uppgifvet, och det blef
derefter nedbrutet.
Nästa år, 1518, anförde k. Kristiern sjelf flottan. Något före
midsommar kom han till Stockholm och slog läger på Södermalm. Det
yttre södra porttornet besköts och stormning försöktes, dock utan fram-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
