Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte boken. Kyrkan - 1. Kristendomens införande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56 ENGELSKE PRESTER UNDER 1 1 00-TALET.
Eginos efterträdare bekymrade sig icke om det aflägsna stiftet,
ej heller den efterträdare, som den yngre Adalvard fick. Om
Stenfinns eller Simons öden känna vi intet; någon efterträdare fick han
icke. Hiltin-Johannes vände tillbaka från sin mission till öarna i
Östersjön; någon efterträdare nämndes icke. Den senare Sigfrid, Olof
den heliges Sigurd, vistades i Värend, men någon efterträdare är icke
känd. I Skåne fortsattes emellertid episkopatet. Det ser ut, som om
den svenska kyrkan nu blef alldeles försummad från erkebiskopsstolen
i Hamburg—Bremen. Mäktiga krafter bidrogo dertill. Påfven
Gregorius VII var icke tillfredsställd med den verksamhet, som utgick
från detta stift, han ville draga denna mera under sig sjelf. Han skref
tre gånger till k. Sven Estridsson, men synes icke hafva fått något
svar; han skref till hans efterträdare i Danmark, Harald hen, till k.
Olof kyrre i Norge, till kk. Inge och Halsten i Sverige. Han
uppmanar konungarne att ofta sända sine prester till Rom, att skicka dit
till att uppfostras ädelborne ynglingar, att sörja för omvändande af de
ännu hedne delarne af riket, att begära hans råd med afseende på
kyrkans utbildande i landet, att bedja honom om råd i fråga om
arfstvister. Han ville således draga allt direkt under sig, och vid denna
tid (1077—1080) var den bremiske erkebiskopen Liemar af honom
bannlyst och suspenderad — han stod på kejsar Henrik IV:s sida i
dennes strid mot påfven. Vid kyrkomötet i Bari år 1098 utlofvades,
att Danmark skulle frigöras från saksiskt herravälde, och år 1104
förordnades biskopen i Lund att vara erkebiskop och hufvud för den
nordiska kyrkan.
Vid mötet i Bari var erkebiskop Anselm af Canterbury, den kände
skolastikern, närvarande. Han stod i nära förbindelse med biskop
Asger i Lund. Anselm hade helt anslutit sig till Gregorius VII:s
kyrkliga politik, hvilken omhuldades äfven af påfven Urban II, som
presiderade vid mötet i Bari. Helt visst har Anselm bidragit till att vid den
tiden engelske andlige, hyllande de gregorianska åsigterna, kommo öfver
till Sverige. Det är helt visst denna period af engelskt inflytande på
den svenska kyrkan, som föranledt, att den man, som döpte Olof
skotkonung, gjordes till engelsman och förvexlades med den senare
Sigurd-Sigfrid, hvilken kom från England öfver Norge till Sverige, särskildt
till Värend.
Den tidigare omtalade biskopslängden för Vestergötland, hvilken
på ett betänkligt sätt blandat samman den äldre och den yngre
Adalvards historia, har alls ingen uppgift om den biskop Acilin, hvilken
från Bremen sattes till biskop i Vestergötland. I stället nämnes en
Rodolvard, hvilken icke berömmes. Namnet är icke svenskt, han kan
väl hafva varit en engelsman. Hans efterträdare Rikulf uppgifves
hafva varit en engelsman. Till en af desse två hat helt visst det bref
varit stäldt, som påfven Gregorius VII år 1080 skref till en biskop
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
