Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte boken. Kyrkan - 2. Kyrkans ordnande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8O SVENSKE LAGARNE OM KYRKORS BYGGANDE.
själastugan med hennes kapell hade de tre tillstötande socknarna,
Särestad, Hanebo och Söderala, redan år 1302 upplåtit ett milsvidt område
å deras allmänningsskogar, om än icke helt. Detta blef kärnan för den
nya socknen, hvilken dock icke kunde komma till stånd utan afträden
från de tre. Dessvärre sakna vi detaljerade upplysningar om denne
öfvergång.
Våre landskapslagar lemna oss ytterst torftiga upplysningar om
kyrkornas tillkomst, alls inga om socknarnas. Hvad de meddela är i
korthet följande:
Den skånske kyrkorätten säger oss alls intet.
Kyrkobalken i den senare redaktionen af Vestgötalagen (det
motsvarande stället i den äldre redaktionen är delvis förloradt) säger: »Vilja
bönder göra kyrka, då skola de dertill bedja biskops lof, och han skall
gifva lof. Nu är kyrka gjord» o. s. v. (kap. 2). Detta gifver icke
mycken upplysning.
Ostgötalagen uttalar sig på ett helt annat sätt (kristnurätten kap. 1).
»Konungen låter börja kyrkan, bönderne göra till slut. Nu är kyrkan
gjord» o. s. v. Detta för oss tillbaka till en ganska aflägsen tid, då
konungen, angelägen att de kyrkliga förhållandena skulle ordnas, tog
initiativet till uppförande af kyrkan, verkställigheten tillhörde bönderne.
Icke ett ord nämnes om biskopen, förr än det hela är färdigt och
kyrkan skall vigas. De andlige stodo emellertid naturligtvis icke alldeles
främmande för sådana företag.
Upplandslagen, hvars nu föreliggande redaktion tillhör slutet af
1200-talet — men i denna upptogos åtminstone delvis de tidigare
gällande lagarne — synes i sin kyrkobalk föra oss långt tillbaka i tiden,
ty denne balk inledes med de orden, att ingen får tro på lundar,
stenar eller träd. Vi tro oss komma till den allra första tiden, då man
ännu stod i kamp med hedendomen. Men fortsättningen af kap. 1
tager oss genast ur denna villfarelse. Der heter det nämligen, att om
bönderne vilja bygga ny kyrka, skola de med sin sockenprest fara
till biskopen och begära lof till bygget. Här år således alls icke
frågan om det första uppförandet af en kyrka, hvarmed stod i närmaste
sammanhang bildandet af en socken, utan här är tal om uppförande
af en kyrka i en redan bildad socken — här talas ju om sockenpresten.
Upplandslagen talar om tvänne slag af kyrkor. Jag skall strax
upptaga denna svårlösta fråga.
Gotlandslagen gifver oss (kap. 13) en ganska vigtig upplysning.
Der talas nämligen om, att någon kan vilja göra sig kyrka ’at mairu
maki’, till större beqvämlighet. Den tionde han var skyldig att gifva,
skulle erläggas till den gamla kyrkan och hennes prest, intill dess den
nya kyrkan blifvit vigd. När detta skett, skulle ombytet ske. Han
fick icke stanna qvar vid den gamla kyrkan längre än till den dag, då
biskopen vigde den nya. Sedan den nya var vigd, fick han icke, med öfver-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
