Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte boken. Kyrkan - 2. Kyrkans ordnande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
160 LANDSPROSTAR.
hvart af de tre häraden; ibland hade tvänne härad en gemensam prost.
Inom Värend (det lilla Växjö stift) var hvart härad ett prosteri. Inom
Rumlaborgs fögderi voro Tveta och Viste härad, likasom Vedbo,
särskilda prosterier under Linköpings biskopsstol. Tjust var ett eget
prosteri, likaså Ydre. Deremot var det egentliga Östergötland — i
medeltidens mening — trots dess stora vidd och botydando
kulturutveckling (det hade vid medeltidens slut 136 kyrkor) deladt i endast
tvänne prosterier, östan och vestan Stångån. Södermanland var i
början deladt i tre prosterier, Törens, Strängnäs’ och Nyköpings, men
ganska snart börja flere prostar att omtalas, t. ex. i Daga hundare,
Hölebo hundare samt Öster- och Vesterrek. Näriko utgjorde ett enda
prosteri under biskopsstolen i Strängnäs. Inom Vesterås stift omtalas
särskilde proster endast i Åkerbo hundare (Vestmanlands vestligaste
del) och det vidsträckta Dalarne. 1 Enligt erkebiskop Nils Allessons
förordning af år 1298 skulle indelningen i prosterier rätta sig efter
folklandsindelningen, men emedan domkapitlet hade sitt säte nära
gränsen mellan Tiundaland och Attundaland, omtalas inge särskilde
prostar der, deremot synes Fjärdhundra ständigt haft egen prost. En
sådan omtalas äfven för Gästrikland (1417) och för Oland (1492).2
Helsingland var deladt i tvänne prosterier. Medelpad var ett prosteri,
likaså Ångermanland och Vesterbotten. Inom Österlanden (Finland)
funnos flero landsprostar, men deras antal och omfattningen af deras
verksamhet äro icke bekanta.
Jag har hemtat dessa uppgifter ur Styffes Skandinavien under
unionstiden, och nästan fullständigt återgifvit dem med hans egna ord.
För de få områden, för hvilka han icke lemnat några uppgifter i detta
afseende, har jag ansett det vara öfverflödigt att göra några särskilda
undersökningar. Hvad här blifvit framlagdt är tillräckligt för att visa,
att vissa stift från början varit delade i helt få (två eller tre) prosterier,
men att det småningom blef sed, att indelningen i prosterier täckte
den urgamla indelningen i härad — liksom stiften i regeln motsvarade
de under den hedna tiden förekommande landskapen. Jag vill endast
tillägga, att det till Linköpings stift hörande Gotland var deladt i tre
prosterier. Inom den republikanska författningen på denna ö spelade
prostarne en stor roll äfven i verldsliga angelägenheter.
Om landsprostarnes åligganden förekomma endast spridda
uppgifter. Jag återgifver här det som förekommer i de urkunder, hvilke
Reuterdahl återgifvit i sina Statuta synodalia.
I en stadge, som biskop Peter i Linköping (1339—1351) utfärdade
för sitt stift, heter det (Reuterdahl, s. 6): »vi bjuda strängeligen, att
1 Detta utesluter naturligtvis icke möjligheten att äfven andra prosterier funnits.
2 Att detta område haft egen prost mot medeltidens slut, synes antyda, att
anordningen af år 1298 blifvit öfvergifven. Det kan svårligen uppgifvas någon
anledning, hvarföre särskildt detta område skulle hafva fått egen prost.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
