Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte boken. Kyrkan - 3. Kyrkorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
182 RUNDHUSKYRKOR.
Norden. Men då i Frankrike, Tyskland och England, från hvilkas folk
den nordiska kyrkan mottog inflytelser, de runde eller mångsidige
kyrklige byggnaderne, med — för Tyskland — få undantag, voro helt
små, endast kapell, kunde det synas egendomligt, att på Bornholm och
i Sverige flere rundhuskyrkor förekomma, hvilka varit och ännu äro
sockenkyrkor. Detta är utan fråga en ganska märklig företeelse, då
vi icke kunna i detta spåra ett inflytande utifrån. De äro icke
dopkapell, de äro icke grafkapell, utan helt enkelt sockenkyrkor. De
kunna icke sättas i minsta sammanhang med den hel. grafvens kyrka
eller med de antike cirkelbyggnaderne. I förhållande till
långhuskyrkorna äro de få, de hafva derföre alltid, så snart man började egna
kyrkornas utseende någon uppmärksamhet, väckt en viss undran och
en känsla deraf, att deras form tarfvade en särskild förklaring.
Somlige hafva trott dem ursprungligen vara under den hedna tiden
uppförda tempel, hvilka förvandlats till kristna kyrkor. Detta antagande
strandar emellertid på tvänne facta, att vi från Nordens hedna tid
icke hafva en enda uppgift om någon rund tempelbyggnad och att
alla dessa rundhuskyrkor äro uppförda af stenar sins emellan
sammanfogade med murbruk — murbruket var icke kändt under vår hedna
tid, derföre uppfördes ej heller under denna någre stenbyggnader.
Rundhuskyrkorna tillhöra alldeles afgjordt den kristna tiden. Andre,
som kännt till, att utlandets baptisterier varit runda, hafva trott sig
kunna betrakta våra nordiska rundhuskyrkor som dopkyrkor. Men
rättigheten till förrättande af dop tillhörde under medeltidens tidigare del
biskopskyrkorna och vissa — helt få — i detta afseende privilegierade
kyrkor. En liten i landsbygden isoleradt liggande kyrka kunde icke
vara en dopkyrka. De utländska baptisterierna lågo alltid i närheten
af en stor kyrka. Det står oss derföre intet annat åter än att antaga
dessa kyrkor som vanliga kyrkor, hvilka af någon, från utlandet icke
lånad anledning erhållit en rund grundform.
De utländska kyrkorna, som voro afsedda för dop eller voro
grafvårdar, hade en cirkelrund eller mångsidig grundplan. När i byggnader
af denna art gudstjenst skulle firas, måste ett altare uppföras, och af
denna anledning fogade man till rundeln eller mångkanten ett
utspång, som skulle inrymma altaret. Detta var i Norden regel. Af
denna anledning föredrager jag, såsom jag redan nämnt, benämningen
rundhuskyrkor.
Då dessa utgöra en för Norden egendomlig företeelse, vill jag här
redogöra för de kända kyrkorna af denna art. 1
Då jag, af helt naturliga skäl, eftersom jag vill skildra det
nuvarande Sveriges kulturhistoria under medeltiden, icke kan lemna utom
gränsen för mina undersökningar de delar af nutidens Sverige, hvilka
1 Jfr min uppsats om Rundkyrkorna i Sverige i Svenska Fornminnesföreningens
tidskrift, del 8, s. 239 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
