Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte boken. Kyrkan - 3. Kyrkorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VESTERÅS DOMKYRKA. 237
äro i grunden endast namn, deras verksamhet är höljd af dunkel.
Först vid midten af 1100-talet blef Uppsalakyrkan historisk. Först
då kunna vi tänka oss en värdig biskopskyrka. Hade en sådan
tidigare kommit till stånd, hade vi nog vetat något åtminstone om den
biskop, som vigt henne. Något före midten af 1200-talet blef
katedralen skadad genom brand, men man började genast arbeta för hennes
återställande. 1 Om några förändringar då gjordes, kan nu ej utrönas.
Murarne torde väl hafva stått qvar, men allt af trä eller det mesta
kan hafva blifvit förstördt. Erkebiskopen kan hafva skildrat förödelsen
såsom grundligare än den var, i hopp att derigenom så mycket lättare
få bidrag till restaurationsarbetet. Under utarbetandet af Skara
domkyrkas byggnadshistoria har jag funnit, att man ej alltid får lita på
uppgiften om en grundlig förstörelse.
Vesterås domkyrka har arkitekten A. Lindegren gjort till föremål
för mycket omfattande studier, för hvilka han redogör i ett ännu,
när detta skrifves, icke utgifvet arbetce (Mariakyrkan i Vesterås,
anteckningar till dess byggnadshistoria). Genom hans välvilliga
tillmötesgående är jag i tillfälle att här meddela tre af honom uppgjorda
planritningar, hvilka visa trenne stadier i kyrkans byggnadshistoria. Den
äldsta katedralen, af hvilken spår finnas — intet hindrar antagandet,
att en ännu äldre funnits, men om så var händelsen, har hon
försvunnit utan att lemna spår efter sig —, var romansk (fig. 101). Ännu
bevarade spår göra rekonstruktionen af långhuset ganska lätt.
Huruvida fullgiltiga skäl föreligga för uppritandet af tvärhuset, hvilket
skjuter förvånande litet fram för långhusets murar, äfvensom af koret,
derom är jag icke för närvarande i tillfälle att yttra mig. Fig. 102
visar domkyrkan sådan hon tedde sig, då hon år 1271 vigdes efter den
af biskop Karl verkställda om- och tillbyggnaden. Kyrkan hade nu
blifvit gotisk, men i långhuset är mycket bevaradt af den tidigare
byggnaden. Tvärhuset skjuter nu väl mycket fram — tvärhuset visar
annars benägenhet att krypa samman —, koret har fått en tresidig
afslutning, tre sidobyggnader äro uppförde. Fig. 103 visar kyrkans
plan efter den ombyggnad hon fick genom biskop Lydeke Abelsson
(han blef biskop år 1465). Långhuset har blifvit femskeppigt, till en
del i följd af tillbyggnad af kapell, tvärhusets gaflar gå nu i flykt
med långhusets och korets sidomurar, det vidgade koret har fått en
Fig. 100. Efter O. Sörlings teckning i Antiqvarisk-topografiska arkivet. Jfr
C. M. Kjellbergs uppsats i Upplands fornminnesförenings tidskrift, del. 3, s. 257 f.
Det är hr Kjellbergs förtjenst, att den länge påtänkta utgräfningen af kyrkans i
jorden dolde delar kom till stånd år 1896. Jag har i figuren tecknat de senare
tilläggen (sakristia och vapenhuset) ljusare, men det har icke varit möjligt att
reducera fönster och dörrar till deras ursprungliga mått och lägen. Hvar dörrar funnits
kan ej med ledning af utgräfningen utrönas.
1 En bulla af Innocentius IV af år 1245 omtalar en anmälan från erkebiskopen
i Uppsala, att hans kyrka blifvit grundligt förstörd genom brand samt att han
börjat åter uppbygga henne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
