Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte boken. Kyrkan - 3. Kyrkorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖNSTER. 387
Fönstren skulle släppa dagsljuset in i kyrkan. Men under
medeltiden, då församlingen, som deltog i gudstjensten, icke kunde läsa i
bok, och då på altaret ljus voro tända till förmon för den officierande
presten, var icke behofvet af dagsljus i kyrkan lika stort som nu. Den
andra orsaken står i sammanhang med behofvet dels att under tider af
förbittring mot kristendomen och stark vinningslystnad freda det heliga,
som förekom inne i kyrkan, dels att under tider af mycken oro och
våldsamhet bereda skydd åt församlingens medlemmar. När fönstren
suto högt uppe, voro de svårtillgängliga utifrån, när de voro små,
kunde man icke tränga sig in genom dem. Man sökte emellertid
ordna de små fönstren så, att de släppte in så mycket ljus som
möjligt. Fönsteröppningen skars icke vinkelrätt genom muren, utan man
lät fönsternischen vidgas åt alla sidor, både inåt och utåt, hvarigenom
ljusstrålarne fingo större spridning i det inre. Fönsternischens
underkant fick derföre inne i kyrkan en ganska långdragen sluttning.
Utvändigt behöfdes en sådan icke lika väl, men man lät dock ofta äfven
här nischens underkant slutta nedåt. Fönstrens små mått voro för öfrigt
i den äldsta tiden, då man icke använde fönsterglas, af stor vigt för
att utestänga blåst, regn och snö.
Mången liten romansk kyrka har i den södre långhusmuren
allenast ett litet fönster, i den södre kormuren likaledes ett och i apsis
ett tredje. Småningom uppkom seden att i apsis anbringa tre små
fönster. Att inga fönster sattes i den norre muren torde hafva berott
derpå, att man från denna sida fick mindre ljus, måhända äfven derpå,
att det norra väderstrecket, som för de hedne Nordborne var heligt, på
grund deraf af de kristne ansågs vara oheligt. Ånda in på 1800-talet
ansågs den del af kyrkogården, som låg i norr om kyrkan, vara
olämplig som grafplats. Min farfar, död år 1811, var den förste som
jordades i norr om Madesjö kyrka: han hade, för att bryta hvad han
ansåg vara en fördom, sjelf förordnat om en grafplats å denna sida.
När man hade förgätit anledningen till oviljan att begrafva i norr om
kyrkan, fann man det nödigt att uppkonstruera cn förklaring för något
som var ett faktum. Man påstod, att kyrkorna på den ytterste dagen
skulle ramla åt norr, hvadan de, som voro jordade norr om kyrkan,
skulle finna svårighet att stiga upp ur grafvarna.
När tiden skridit framåt, när kristendomen slagit rot i sinnena
och dermed dels vördnaden för helgedomen tilltagit, dels sederne i
hvardagslag blifvit mildrade, när derjämte under den ständigt
fortgående utvecklingen man ej längre nöjde sig med det nödvändiga,
utan lät sig bestämmas af begäret efter ett prydligt utseende, då ökades
fönstrens antal och mått. Man satte flere fönster, två eller tre, nära
hvarandra, man drog samman de höga och smala två eller tre fönstren
i ett större, i hvilket de smale skiljemurarne voro ersatte af stafverk,
hvilket i dess öfre del gjordes allt rikare. Härigenom förde man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
