Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte boken. Kyrkan - 3. Kyrkorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DÖRRAR. 389
fall långhuset saknade dörr. De större kyrkorna, försedda med ett
tvärhus, hade dörrar i dettas gaflar.
Dörrarna voro små, för trygghetens skull, men de kunde icke
understiga ett visst mått, hvilket icke bestämdes af normallängd och
normalbredd för de kyrkobesökande, ej heller rönte något inflytande
af nutidens polishänsyn, som fordrar att en offentlig lokal skall, derest
en olyckshändelse eller en panik inträffar, kunna lätt och hastigt
utrymmas. Det som i främsta rummet bestämde minimimåttet måste
hafva varit tanken på att bereda möjlighet att bära en likkista in och
ut genom dörren. Medeltidens likkistor hade emellertid icke samma
dryga mått som nutidens.
Ju mera de estetiska krafven började göra sig
gällande, desto angelägnare var man att åt
dörröppningens ram gifva en rik arkitektonisk utstyrsel, men
med denna har jag icke att sysselsätta mig här, utan
endast med sjelfva dörren, d. v. s. det stängsel, som
fyllde portöppningen. Dörren bestod alltid af grofva
plankor, som kunde göra motstånd mot tjufvar och
våldsverkare. Ibland sökte man gifva dörren ökad
värnkraft genom att i hvardera dörrposten anbringa
ett fyrkantigt hål, i hvilket en fast bom inpassades,
som gick innanför dörren. I en och annan skånsk
kyrka har sjelfva dörren en ganska aktningsvärd
förstärkning af timmer (fig. 250).
Dörren hängde på tvänne grofva hakar, som voro
fäste i den ene dörrposten. Mot hakarne svarade
jernslåar, fastspikade på dörren och i ene änden
afslutade med öglor, som träddes på hakarne. Det hela
var en enkel anordning, så enkel att man icke gerna
kunde nöja sig med henne. Man lät bladornament 2351. ilns Pyrha,
afsluta jernslåarna samt springa ut från deras sidor.
Sådana beslag finna vi på gotländska kyrkodörrar, sådana voro mycket
vanliga utom Sverige. Dock lockades man snart att använda rikare
mönster. Två gotländska kyrkodörrar äro afbildade fig. 251 och 252.
Denna ornering är således motiverad af sjelfva konstruktionen.
Men man nöjde sig icke härmed, utan lät ofta jernribbor af mer eller
mindre rika mönster upptaga dörrytan eller en del af densamma. Olika
mönster förekomma i olika landskap. De skånska kyrkodörrarnas
beslag äro i allmänhet rätt enkla. Som prof meddelas här en dörr från
Torrlösa kyrka (fig. 253), en annan från Vestra Vram (fig. 254).
Kyrkdörrarna i Växjö, Linköpings och Skara stift visa andra
mönster, hvilka i högsta grad påminna om de förut omtalade kistorna
Fig. 251. Efter fotografi i Antiqvarisk-topografiska arkivet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
