Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte boken. Kyrkan - 3. Kyrkorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
422 GRAFSTENAR.
skriften täflade med den från utlandet inkomne formen af den romerska
bokstafsskriften. Den samtida förekomsten af runor och majuskler samt
majusklernes form hänvisa desse stenar till 1100-talet. Jämte
inskrifterna förekomma hvarjehanda ornament, hvilka vi, åtminstone delvis,
återfinna på dopfuntarne. Fig. 293 och 294 visa prof på grafstenar
af detta slag; de äro båda komna från Ugglums kyrkogård.
Desse grafstenar äro visserligen enkle, men man kan kalla dem
elegante vid sidan af andre, af samme grundform, hvilke äro större
och klumpigare. De äro vanligen temligen låga, någon gång höga.
En med llere facetter, så smale, att konturen närmar sig till en cirkel,
förekommer -på Hångers kyrkogård. 1 En, som ännu mera sträfvar i
höjden, förekommer på Råda kyrkogård, Kållands hd. Desse stenar, som
hafva ett något tidigare tycke, hafva mycket ofta kanterne särskildt
framhållne medels rundlister, hvilke stundom antaga form af repstafvar.
Ett prof på denne grupp lemnar fig. 295; originalet befinner sig på
Husaby kyrkogård. Å stenens midtdel förekommer ett upphöjdt kors
med lång staf, omslutet af de två uppstigande kantlisterne. Repstafvar
följa de två yttre långkanterne. En sten på Vättlösa kyrkogård af
samme grundform har längs midten en repstaf, hvars ene ände afslutas
med ett djurhufvud (fig. 296). En mycket enkel sten, hörande till
denne grupp, har från Sorunda kyrkogård kommit till Statens
Historiska Muscum (fig. 297).
Att korsets tecken ofta anbragtes på grafstenarne är helt
naturligt; korset spelade en stor roll inom kristenheten, det var ett
välsignelsens tecken. På stenarne med inskrift inledes denna
regelbundet af ett kors; kors förekommo äfven å de facetter, som upptogos
af ornament. Kors restes stundom vid ändarne af grafvårdar af detta
slag, antingen med frie korsarmar eller med korset anbragt inom en
rund skifva. Denna senare anordning framträder t. ex. å den märklige
grafvård, som från Vrigstads kyrkogård i Småland kommit till Statens
Historiska Museum (fig. 298—300). Denne grafvård, hvars midtdel
påminner om Sorundastenen, är försedd med runskrift, hvilken dock
icke lemnar någon upplysning af allmänt intresse. Fig. 301 och 302 visa
gafvelstenar till en annan med frie korsarmar (Saleby, Vestergötland).
I detta sammanhang kan omtalas den synnerligen märklige
grafvård, som vid Botkyrka (den hel. Botvids kyrka) sattes öfver helgonets
broder Björn; vårdens tid är derigenom ganska noga bestämd. Det är
icke en enkel kölad sten, sådan som förekommer i Sorunda och Vrigstad.
Stenen har i viss mon fått form af en kyrka med sidomurar och tak
samt apsis. Vårdens märklighet beror icke endast derpå, att vid honom
är fäst ett historiskt minne, utan ock på tekniken och
framställningarnas art — det må väl väcka vår häpnad att finna en så starkt ut-
1 Afbildad i Vestergötlands fornminnesförenings tidskrift 4 och 5, s. 37.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
