Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte boken. Kyrkan - 3. Kyrkorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
srne
1dad
små
ren
GRAFSTENAR. 443
Det massiva tycke, som utmärker denne sten och de med honom
jämnåldrige, försvann småningom. I sammanhang dermed vidgades
äfven måtten. Under den närmaste tiden, särskildt under 1200-talet,
var det mycket vanligt, att grafhällens öfre smalsida var längre än
den nedre. Jag har redan i det föregående talat om denne form och
svårigheten att fatta skälet för honom. Som prof på grafhällar af
detta slag må tjena dels den sten, som i Sko klosterkyrka bevarar
minnet af en Elin, som uppenbarligen stod i nära
skyldskapsförhållande — antagligen var hon en dotter — till Johan Engels son Magnus
(fig. 330). Midt på stenen finnes Magnus’ vapensköld, kopierad efter
bilden i hans sigill, ty sigillets omskrift har återgifvits på stenen.
Omskriften är versifierad (med betänkliga meterfel)
ecce subest fossa, sub qua cinis ater et ossa
condita sunt Elene, claris natalibus orte,
gaudia celorum cui det deus auctor eorum
hec obiit anno domini MCCOLXIII
d. ä. »Här under en graf, i hvilken äro gömda den svarta askan och
benen af Elin, af ädel börd. Himlarnes glädje må Gud, som skapat
dem, gifva henne. Hon dog år 1263.»
Denne sten är ovanligt vacker. Prydlig är äfven en annan, som
ligger i Varnhems klosterkyrka och bevarar minnet af Björn Nilsson
Näf af den s. k. Färlaslägten. Han hade troget tjenat Birger jarl och
uppfostrat konung Magnus (ladulås). En anteckning från medeltiden
uppgifver hans dödsår vara 1312 (fig. 331).
Stundom är olikheten i bredd hos stenens smaländar ytterst
obetydlig, hvadan stenen ser nästan rektangelformig ut. Så är händelsen
med grafstenen öfver Nils på Taxten, på Lärbro kyrkogård, Gotland
(fig. 332).
Mille ducenteno bis bino septuageno
In martis nonis obiit Taxten Nicolaus.
Qui legis hic, ora, vite cito preterit hora,
Crimina deplora, mors venit absque mora
d. ä. Nils Taxten afled den 7 mars år 1274. Den, som läser här, bed,
hastigt förflyta lifvets timmar, begråt brotten, döden kommer utan
dröjsmål. Likaså med grafstenen öfver en annan gutnisk odalman,
begrafven å Väte kyrkogård (fig. 333). Den döde hette Olof af Yrtu(m)
(gården Örter finnes ännu), han dog den 31 januari. Stenhuggaren
eller den, som gifvit honom uppgift om inskriften, har begått ett fel.
I sjelfva inskriften står marcii (mars), men detta ord har blifvit
öfverstruket, och tätt under det är inhugget ordet febr (februari).
En annan märklig sten från en gotländsk kyrka eller kyrkogård
— stenen ligger nu bruten i flere stycken i olika delar af kyrkans
golf — må här meddelas fig. 334. Vandalismen är så mycket
betänkligare, som den man, öfver hvilken stenen fordom blifvit lagd,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
