Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte boken. Kyrkan - 3. Kyrkorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRIUMFKEORS. 473
bindelse med grafven. Det är möjligt, att minnesvårdarne från
Gudhem, Varnhem, Dalhem och Tofta varit epitafier. Såsom epitafier får
jag ock här omtala någre stenar, som förekomma i Sigtuna
klosterkyrka. De äro alldeles för små för att vara grafstenar; de måste
derföre kallas minnesstenar. Fig. 364 framställer en sådan sten, som
bevarar hogkomsten af en prestman.
En och annan adlig sköld har varit upphängd i kyrka till minne af
dennes framlidne egare. Sådane sköldar äro de fig. 365—368 afbildade.
I grafvarna nedlades de, som lyktat lifvet på jorden. Men för
dem, som blifvit gömda i den tysta och mörka grafven, fanns
förvissningen om en uppståndelse till ett nytt lif. Döden har blifvit
besegrad och om denne seger vittnade ett föremål, som fanns i många
kyrkor — ifall det icke förekom i alla. Jag menar det triumfkors,
som förekom i öppningen mellan koret och långhuset. Å detta kors
förekom bilden af den korsfäste Christus och detta kors gaf anledning
att kalla den båge, i hvilken det var anbragt, triumfbågen. Korset
hängde ibland vid en krok fäst i bågens öfverste del, ibland reste
sig korset från en tvärstock, som var lagd mellan bågens stöd, och då
förekommo ofta vid sidorna af korset bilderne af jungfru Maria och
evangelisten Johannes. När en läktare uppfördes mellan koret och
långhuset, ställdes triumfkorset på denne. I större kyrkor fanns under
detta kors ett altare, kors- eller lekmanna-altaret, om hvilket jag
talat i det föregående. I mindre kyrkor, i hvilka öppningen mellan
koret och långhuset var liten, fanns i denna öppning ej plats för
något altare. Men korset sattes der äfven när altare fattades.
Triumfkors hafva funnits i Sverige ända från den romanska
perioden till slutet af den katolska tiden. Typerne för medeltidskonstens
framställningar tillhöra visserligen en senare del af detta arbete, men,
då jag här meddelar exempel på triumfkors, kan jag icke underlåta
att redan nu meddela några upplysningar rörande de olika sätten att
framställa Christus på korset.
Under den romanska tiden var framställningen symbolisk.
Christus står framför korset med fötterna stödda på ett bräde. Kroppen
är upprätt, armarne med de fastnaglade händerna äro rake, halsen
upprätt, ögonen öppna, hjessan omsluten af en konglig krona. Som
exempel meddelar jag här, fig. 369, ett triumfkors från Tryde kyrka
i Skåne. Konungskronan är af förgylld koppar. I en senare tid, då
man var van att se bilder af den lidande Frälsaren, har man i
ansigtet målat ögonlocken slutna. Den romanske typen visade Christus
som korsfäst, men såsom, trots korsfästelsen, lefvande och en konung.
Under gotikens tid hade man — dock icke på Gotland —
öfvergifvit denna symboliska framställning: det var den lidande eller den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
