Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte boken. Kyrkan - 3. Kyrkorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DOPFUNTAR. 481
I den äldre redaktionen af Vestgötalagen heter det (kyrkbalken
kap. 1), att när barn bäras till kyrkan för att döpas, skola föräldrarne
skaffa gudfader och gudmoder samt salt och vatten. Regel torde väl
hafva varit under medeltiden, att vattnet anskaffades genom den
kyrkliga myndigheten, då det var af största vigt, att vattnet var rent.
Saltet, såsom renande och bevarande, spelade en stor roll vid
hedningarnes offer och har haft samma symboliska betydelse inom den kristna
kyrkan vid dophandlingen och vid välsignandet af det vigda vattnet.
Presten lade några korn vigdt salt i munnen på det barn som döptes,
374. Funt med saltkar? Björlanda, Hisingen.
hvarvid han bad, att denne nye kristne måtte vara bevarad från
syndens smitta, att han måtte utöfva den sanna kristliga visheten, att han
måtte näras af gudomlig föda, styrkas af sådan och komma till
evinnerligt lif. På en och annan svensk funt finnes å foten ett litet
skålformadt bihang, som antagits vara afsedt just för saltet (fig. 374). Det
torde dock vara tvifvelaktigt, huruvida detta bihang haft sådan be-
131
stämmelse, alldenstund åtminstone å en funt den mindre, lösa skålen,
Fig. 374. Efter fotografi i Antiqvarisk-topografiska arkivet.
Hildebrand, Sveriges medeltid 3. 31
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
