Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte boken. Kyrkan - 4. Kyrkliga kärl, redskap och drägt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DORSALE. DRÄGT. 573
DISK. Se Paten.
DORSALE.
Namnet antyder något, som har med ryggen (dorsum) att göra.
Också säger Durandus i sin bok Rationale — 1200-talet — att ’dorsalia
äro kläden, som hänga i koret bakom presternes ryggar’. Det latinska
ordet motsvaras fullkomligt af det svenska medeltidsuttrycket
rygglakan, en gång (1339) förekommande i den feminina formen
rygglaka.
Ordet dorsale synes från den ursprungliga betydelsen af
rygglakan hafva fått betydelsen af lakan, kläde, tapet eller bonad i
allmänhet och derefter kommit att få en ny speciel betydelse, nämligen
af ett omhölje för altaret eller en på altaret stående ciboriebyggnad.
Du Cange citerar en inventarieförteckning, i hvilken förekommer:
’ett dorsale, som plägade omsluta hela ciboriet’. Söderwall anför en
tysk författare, som uppgifver, att dorsalia kallades de förhängen, som
under festdagar upphängdes å båda sidor af altaret. Om den
rygglaka, som omtalas i en nyss citerad urkund från år 1339, säges: ’en
rygglaka att sätta framför altaret’. I alla dessa fall har sålunda dorsalet
icke sin ursprungliga betydelse.
På de i det föregående meddelade afbildningarna af korstolarne
i Lunds domkyrka se vi ofvanför de egentlige sittplatserne och under
den öfverst framspringande baldakinen ganska stora och nakna ytor.
Sådana ytor plägade man skyla med dyrbara tygstycken, hvilka med
skäl buro namnet dorsalia.
DRÅGT.
Det var helt naturligt, att man gaf åt presterne en egen drägt,
genom hvilken de skilde sig från lekmännen. Presterne hade fått en
alldeles särskild uppgift med alldeles särskilda förpligtelser. De skulle
verka inom och för menigheten, men fingo icke uppgå i denna.
Olikheten i lefnadskall borde gifva anledning till ett åtskiljande äfven i
det yttre. Som prestens uppgift var i högste grad allvarlig, måste hela
hans uppträdande, äfven hans drägt bära allvarets prägel.
I den första kristna tiden synes emellertid ingen särskild
prestdrägt hafva funnits, men presterne följde icke modets vexlingar, hvilka
äfven under forntiden förekommo, de höllo på föregående ättleds
allvarliga drägt. Praktlystnaden inom den österländska kyrkan väckte
emellertid småningom begäret att icke blott utmärka prestens särskilda
ställning, utan ock att gifva hans uppträdande en glans, som tillkom
hans högvigtiga ställning inom ett ofta motstridigt samhälle. Roms
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
