Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte boken. Kyrkan - 4. Kyrkliga kärl, redskap och drägt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KORS. 671
hörde till den romerska kyrkans gudstjenst. Jag har dock omtalat
dem i detta sammanhang, alldenstund någon bestämd skilnad icke
kan uppdragas mellan altarekorsen och processionskorsen. Det är
tydligt — jfr det följande — att ett å altaret stående kors kunde
lyftas ur sin fot och sättas på en staf, för att bäras i en procession.
I Sverige, liksom i öfriga den romerska kyrkan tillhörande land,
förekomma icke få kors af förgylld koppar, rikt prydda med sådan
553. Kors.
emalj, som tillverkades i vestra Frankrike och vanligen benämnes
efter hufvudorten för tillverkningen Limoges-emalj.
Dessa kors, med största inbördes slägttycke, uppenbara sig i
hvarjehanda varianter. De bestå af trä, som är öfverklädt med temligen tunn
kopparplåt, åtminstone på tre sidor: skulle korset stå på altaret,
behöfde man icke nedlägga kostnad på baksidan, hvilken ej kunde ses.
OÖfta voro emellertid dessa kors ämnade att bäras framför processioner,
och det var derföre önskligt, att äfven baksidan var prydd.
Fig. 553. Efter fotografi i Antiqvarisk-topografiska arkivet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
