Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte boken. Kyrkan - 4. Kyrkliga kärl, redskap och drägt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KORS. 683
kommande bröstbilderne torde representera de fyra evangelisterne,
ehuru den öfverste bär en korsfana Jag föreställer mig, att detta
kors uppkommit genom afgjutning af nötta afgjutningar af ett kors af
byzantinskt ursprung. Ganska många moellanled torde hafva funnits
mellan originalet och vårt exemplar. Detta kors är funnet vid Gamla
Uppsala, och fyndomständigheterna gifva ingen antydan om korsets
ålder. Vi kunna med full säkerhet hänföra det till 1000-talets midt
eller senare del. 1
Från utländske förebilder härstammar naturligtvis det kors, som
här är afbildadt fig. 563 a och b, men i viss mon visar det en
bestämd frigörelse från de utländske förebilderne. På baksidan ses,
liksom i föregående fall, i midten en bild, som synes hafva en qvinlig
karaktär och helt visst är jungfru Maria. De fyra andre bilderne
torde föreställa de fyra evangelisterne. Egendomligt är, att en af dem
har blifvit försedd med mycket utvecklade mustascher. Sådane buros
under den germanska forntiden af de frie männen, men hvarföre skulle
en evangelist blifva på detta sätt utmärkt? På framsidan är den
Korsfäste afbildad, stående, med upprätt hufvud och rakt utsträckte armar,
men hvarken fötter eller händer visa minsta spår af spikar. Fötterne
stå på ett underlag. Armarne äro omslutne af slingor utgående från
korsets ram. Enahanda slingor utgå från Christi hufvud och fylla
den öfre korsarmen. Under den hedna tiden kunde våre förfäder icke
korrekt återgifva en menniska eller ett djur. De afhöllo sig i
allmänhet visligen från att framställa menniskor, men antagligen af skäl,
som stodo i sammanhang med deras verldsuppfattning, egnade de sig
företrädesvis åt framställningar af djur, hvilka de behandlade på det
mest godtyckliga sätt. De drogo ut dem, så att bilderne till sist bestodo
endast af slingor, som i en ytterst regelrätt — och må jag dertill säga i
en ytterst praktisk — ordning vinda sig om hvarandra. Det är helt
säkert minnet af denne smak som framkallat de band, hvilka omsluta
Frälsarens armar å detta kors. Dr Salin omtalar och afbildar i sin
åberopade afhandling den s. k. Jellingestenen, hvilken den danske konungen
Harald blåtand lät resa vid sine föräldrars graf: å honom omslutas
Christi, för öfrigt med spår af spikarne utmärkta händer med såsngor.
Detta nu senast omtalade korset består icke, såsom de förut
omtalade af ett stycke, det består af två stycken, förenade af en gångled,
så att korset kunde öppnas. Det var uppenbarligen afscdt för att
innesluta en relik.
Sådana relikkors voro mycket vanliga under medeltiden. De
omtalas allt emellanåt i urkunderne. År 1304 omtalas en qvinna, som
har ett silfverkors, i hvilket förvaras en bit af Christi korsträ. Att
anföra flere exempel torde vara öfverflödigt. Många relikkors hafva
hittats i svensk jord — svensk ännu eller åtminstone fordom svensk.
1 Kors af denne typ äro vanliga i Ryssland.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
