Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte boken. Kyrkan - 4. Kyrkliga kärl, redskap och drägt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PAX. PELL. 705
Å en paten, tillhörig Ume landsförsamlings kyrka, ses i midten
Guds lamm och på brättet Christi hufvud, Hans genomborrade händer
och fötter.
Under 1400- och 1500-talet gjordes patenerne i allmänhet mindre
prydlige än under den föregående tiden. Öfta ser man på dem endast
det s. k. signaculum, ett något så när prydligt kors, omslutet af en
ring. Ibland ses i midten ett Christushufvud, stundom rätt barbariskt
tecknadt (jfr fig. 549). På en paten, som tillhör Styrstads kyrka i
Östergötland, finnes, enligt en äldre teckning, en omskrift, som väl är
illa stafvad, men annars korrekt: ’Agnus Dei, qvi tollis peckata mundi’.
I omskriften äro insatta Christi hufvud, Hans genomborrade händer
och fötter. På midten af bottenytan ses den hel. Laurentius med sitt
halster — en väl förnämlig plats för ett helgon.
När renässansens konst börjat göra insteg i Sverige, egnades åter
yttre omsorg åt sirandet af patenerne. En prydlig paten från denna
tid förekommer i Uppsala domkyrka.
Jfr i öfrigt artiklarne Kalk, Kalkkläde och Corporale.
PAX.
Till den gamla ordningen hörde före kommunionen en fridens och
kärlekens kyss. Denne bibehölls, men man kysste ej längre hvarandra,
man räckte fram att kyssas en prydligt arbetad, ej stor skifva af guld,
silfver eller förgylld koppar, ibland emaljerad, fyrkantig, rund eller
upptill rundad, på baksidan försedd med ett handtag. Detta föremål
kallades, på grund deraf att det var afsedt för fridskyssen, pax eller
pacificale. Något sådant finnes mig veterligen icke bevaradt i Sverige,
men jag har funnit en urkund af år 1460, i hvilken förekommer
uttrycket ’ett reliquiarium till att bära pacem med’.
PELL.
Laurentius Petri omtalar i sin här ofta åberopade förteckning
öfver de föremål, som användes vid den romerska gudstjensten,
kyrkepell och likpell. Ordet, som återgifver det latinska pallium,
betecknar ursprungligen ett mycket dyrbart tyg, derefter kläder
tillverkade af sådant, slutligen och specielt en s. k. himmel, som bars
öfver framstående personer eller heliga föremål, 1 äfvensom öfver
likkistan, när denna fördes till jordfästningen.
I Sverige finnas enstaka pellar af ett ganska egendomligt arbete.
De äro sammansatte af olikfärgade tygbitar, som föreställa strängt
stiliserade djurbilder, omslutne af ramar, längs ytterkanterne ses rankor
1 Pellen, som skall bäras öfver skrinet (1514).
Hildebrand, Sveriges Medeltid 3. 45
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
