Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte boken. Kyrkan - 4. Kyrkliga kärl, redskap och drägt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
724 RINGKLOCKOR.
märke, som gafs åt pilgrimen till ett minne af eller som ett qvitto
på hans besök å vallfartsorten. 1
De för bygdens behof afsedda klockorna måste hänga högt, för
att ljudet skulle kunna vinna spridning. Många landskyrkor hade intet
torn. Ja, äfven betydande kyrkor i städerne, t. ex. Linköpings
domkyrka, saknade torn. Då måste klockorna hängas i en särskildt
uppförd stapel af trä. Någon klockstapel, som kan hänföras till
medeltiden, känner jag icke för vårt land. Stapeln stod helt visst då, som
nu, antingen på kyrkogården eller å någon höjd i dennes närhet.
Kyrkornas torn uppfördes, såsom jag redan visat, till att tjena som
försvarsverk, äfven som förrådsrum. Men när torn fanns, flyttades
klockorna in i detta.
Dijkman yttrar i sina Antiquitates ecclesiasticæ (s. 188): »Man finner
ock igen uti somliga kyrkor ett monument af de gamles gudstjenst
uti ringande, nämligen en liten klocka öfver högkoret upp uti eller
under hvalfvet, med en hängande sträng, som klockaren plägar röra
[antagligen ännu på Dijkmans tid], när välsignelsen var sagd af presten.
Men denna hafva de ringt fordomdags, när presten under messan har
upplyft hostian.»
I en skånsk kyrka, Ignaberga, såg man på Brunii tid utanför och
helt nära triumfbågen en bjelke med tre klotsar, mellan hvilke hängde
två små klockor, som beqvämt kunde ringas med rep fästa vid armar.
I Tranås’ kyrka, Skåne, funnos i korets
hvalfkupa helt nära triumfbågen tre klotsar
inmurade i en rad, mellan hvilke suto
tvänne axlar med armar. Vid den ene af
desse axlar såg Brunius en liten klocka
603. Klockställ i horet. hänga, den andra hade något tidigare fallit
ned. Fig. 603 återgifver Brunii teckning,
kompletterad med den förut nedfallna klockan. Ignaberga kyrka är nu
ruin, Tranås’ kyrka blef rifven utan att dessförinnan hafva kunnat när-
mare studeras. Båda kyrkorna voro romanska, men hade under den
gotiska tiden (antagligen 1300-talet) blifvit försedda med hvalf, och
vid dessa voro klockställen fästa. Tidigare, då såväl långhus som kor
hade platt tak, måste en annan anordning hafva funnits för uppfästande
af dessa för gudstjensten afsedda klockor.
Sådana klockor finnas ännu bevarade i en och annan kyrka. De
kallas nu vanligen primklockor. Namnet är lånadt från den gudstjenst,
som hölls vid prima hora eller förste timmen, d. v. s. vid dagbräck-
ningen. En sådan klocka är här afbildad fig. 604.
Fig. 603. Efter teckning af C. G. Brunius.
1 Jfr angående sådana märken nästa kapitel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
