Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte boken. Kyrkan - 6. Kyrkan och folket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SAKRAMENTEN: KONFIRMATION, NATTVARDEN. 821
sina händer på den nydöpte; detta var då konfirmationen. Eller om
— hvilket sedermera blef allt allmännare och till sist regel — dopet
hade förrättats af en annan andlig, gjorde biskopen afslutning, en
bekräftande (konfirmerande) afslutning genom handpåläggningen. Så
blef konfirmationen skild från dopet. Man blef först mellan sju och
tolf år konfirmerad. Alltför noga kunde icke tiden bestämmas, ty då
det fortfarande var biskopen, som skulle konfirmera, fick man i hvar
ort rätta konfirmationstiden efter tiderna för biskopens besök. Till
visse aflägsne orter torde biskopen hafva kommit ganska sällan. Vi
veta, att Gotland var i detta afseende mycket vanlottadt, hvadan man
till sist införde det stadgandet, att biskopen skulle hvart tredje år
besöka denne vigtige del af stiftet. Det är knappast troligt, att han
gjorde det så ofta.
Om konfirmationen yttras ytterligt litet i våre urkunder, och vi
få derföre hålla oss till det, som är bekant från utlandet. Åtminstone
under 1500-talet skulle konfirmanden kunna på latin och modersmålet
tron, de tio buden, Fader vår och Gabriels helsning till jungfru Maria.
Huruvida detta gällde äfven under medeltidan är mig obekant, men
en antydan, att seden var sådan redan under medeltiden i Sverige,
ligger måhända deri, att det flere gånger uttalas, att presterskapet borde
lära menigheten just de ofvan uppräknade styckena. Konfirmanderne
skulle hafva håret öfver pannan afklippt och pannan tvättad samt
medföra en linnebinda. Sjelfve konfirmationsakten innefattade följande.
Biskopen helsade med orden »frid med dig» och lade handen eller
händerna på konfirmandens hufvud. Sedan doppade biskopen det
yttersta af högra pekfingret i den förut vigda oljan och ritade dermed
ett kors å konfirmandens panna, kring hvilken lades linnebindan, för
att skydda mot all förorening. Formuläret för de ord, som härvid
användes, vexlade, men fastställdes af påfven Eugenius IV år 1439
till följande lydelse: »Jag tecknar dig med korsets tecken och
konfirmerar (stadfäster) dig med frälsningens olja, i namn Fa »* drens och
So»gnens och den Helige æ⚔ andes. Amen.» Biskopen gaf slutligen
sin välsignelse. Till konfirmationen beredde man sig med fasta.
I dopet erhöll barnet ett namn. Detta kunde ändras vid
konfirmationen. Liks-m vid dopet, förekommo vid konfirmationen faddrar,
och det var i början föreskrifvet, att de icke fingo vara desamma som
vid dopet. 1
3. Nattvarden. När jag i det föregående redogjort för messan,
har jag haft tillfälle att tala om nattvarden, instiktelseorden och
välsignelsen. Här har jag derföre endast ett par tillägg att göra.
I den första kyrkans tid fingo alle i nattvarden njuta af både
brödet och vinet. Men inom den romersk-katolska kyrkan insmög sig
1 Om konfirmationen jfr Augusti, Denkwürdigkeiten aus der christlichen
Archäologie.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
