Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte boken. Kyrkan - 8. Lära, tro och lefverne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EGYPTISKE DAGAR. ANDERS SUNESSONS HEXAEMERON. 889
och 25 maj, 10 och 16 juni, 13 och 22 juli, 1 och 30 augusti, 3 och
21 september, 3 och 22 oktober, 5 och 28 november, 7 och 22
december. Det var dock icke alltid hele dagen, som var
olycksbringande, utan ibland en viss timme under dagens lopp.
De faror, som i verserne omtalas, äro af vexlande art: oftast döden
utan vidare, död för enskilde eller för härar, död för den, som äter
eller dricker, vidare sår, ondt i leder, blodlöshet, gift, upphäfvande af
aftal. Desse dagar uppfattades emellertid såsom i allmänhet olycklige.
På dem kunde man icke börja något arbete, ty det kom aldrig till någon
god ände, på dem kunde man icke öppna ådern, hvilket i den tidens
läkekonst var något mycket vigtigt o. s. v.
Det var naturligt, att kyrkan skulle sätta sig emot desse dagar,
för hvilkes fastställande all förnuftig grund saknades.
Hittills har jag talat om undantagsfall. Det kan, sade jag, icke falla
mig in att här söka lemna en uttömmande framställning af vår medeltids
lära och tro samt bådas uppenbarelse i lefvernet. Läran och tron höra
till den romerska kyrkans område i allmänhet och visa inom Sverige
inga afvikelser. Om lefvernet har jag haft tillfälle att tala i annat
sammanhang i det föregående och får i det följande tillfälle att tala
mera derom.
Bristen på svenska teologiska skrifter från medeltiden gör det
icke möjligt att öfverskådligt visa, huruledes utvecklingen inom lärans
område i vårt land återgaf utvecklingen inom utlandet. Jag vill
emellertid, följande Fredrik Hammerichs exempel, 1 framhålla tre märklige
personer och deras uppfattning af kyrkans lära.
Den förste tillhör visserligen icke Sveriges historia, men en dryg
del af hans lefnad förlopp inom ett område, som nu är svenskt, jag
menar Anders Sunesson, innehafvare af Lunds erkebiskopsstol från år
1201 till 1223 († 1228). Under vistelsen i utlandet hade han haft
yppersta tillfälle att göra sig förtrogen med den tidens rörelser inom
det vetenskapliga området och anslöt sig till den då rådande
skolasticismen. Sina teologiska åsigter har han nedlagt i tvänne dikter.
Den ena, behandlande de sju sakramenten, har gått förlorad. Den
andra, kallad Hexaëmeron, skulle enligt namnet skildra de sex
skapelsedagarne, men innehåller vida mera. Hon består af 8,039 hexametrar
och är fördelad i tolf böcker. Den första uppgifver, att dikten är
bestämd till ungdomens undervisning, för att denne må kunna lära
latin utan att taga skada genom läsning af hedniske skalders arbeten.
Treenigheten åkallas och prisas, hvarefter redogöres för de tre förste
1 En skolastiker og en bibeltheolog (1865), Den hellige Birgitta og kirken i Norden
(1863).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
