Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte boken. Kyrkan - 8. Lära, tro och lefverne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MAGISTER MATHIAS’ PARAFRAS AF MOSE BÖCKER. 903
Lucifer ville derföre icke blifva Gud, utan Gud lik; hvad han skulle
varda af nåd, det ville han varda af natur. Månge följde honom,
liksom mången man hellre tjenar en mindre herre än konungen sjelf.
Detta fall betecknas genom åtskiljandet af ljus och mörker, ty de onde
englarne miste det välsignade morgonljuset och upptogos af den eviga
natten. Men de gode fingo utan arbete för ett ögonblicks kärlek
himlen, de tackade Gud för det säte Han gaf dem, och blefvo värdige
att se den signade solen, Guds ansigte, och en evig dag dagades för
dem. Ty englanaturen är andelig och så enfaldig, att hvarthän hon
än vänder sig, vänder hon sig så enfaldigt fast, att hon sedan aldrig
blir vänd derifrån. Så finna vi ock hos många menniskor, som hafva
en ärlig natur; hvart de lägga sin hog och goda vilja, derifrån vilja
de ytterst ogerna vända sig. Englarne känna ingen annan död än
synden. Menniskans själ kan icke bättra sig efter döden, engeln kan
aldrig annamma Guds nåd, sedan han en gång syndat, han kan aldrig
synda, sedan han ett ögonblick fäst sin hogs ögon vid Guds åsyn.
De onde englarnes rike är i luften och skyarne, der plåga de
menniskorna med storm och tordön. Lucifer frestade vår Herre, nu är
han bunden till domens dag och kan icke mera fresta, deremot fresta
hans englar, dock mindre än före Herrens ankomst. Efter domen blir
nedersta helvetet deras vistelseort.
Adam i paradiset, syndafallet, lagen. Adams själ och kropp
skapades samman den förste fredagen, och en fredag syndade han. En
fredag föddes och dog vår Herre Christus, en fredag kommer domens
dag. Kroppen skapades af den våta jorden, i hvilken fanns de fyra
elementens kraft. När en god mästare gör ett redskap, tager han
dertill det som lämpar sig bäst. Aldrig finnes en smed så rik, att han
smider en yxa af guld, ty jern biter bäst. Så gjorde ock vår Herre
med menniskans kropp. Trälen skall vara klädd så, som han bäst må
kunna tjena sin herre. Menniskan är derföre skapad med upprätt
gång, med ögon att fritt skåda omkring sig och att allrahögst akta
om sitt himmelrike. Menniskans växt är motsatt trädets, ty för trädet
äro rötterna mun, genom dem drager det till sig sin föda.
Menniskans hjerta är hetare än något annat djurs. Hettan vill af naturen
stiga uppåt, derföre lyfter hon menniskans kropp från jorden och hon
sitter mest i hjertat. Hjernan är deremot allra kallast och långt större
än djurens, ty hon är sätet för menniskans vett, som häfver henne
öfver djuren, hon bryter hjertats hetta. Själen använder kroppen som
sitt redskap, ser med ögonen, hör med öronen och kungör sin vilja
med munnen, dock förstår hon allt utan kroppen. Med sin själ och
sin kropp är menniskan en mindre verld. Hon har förnuft med
englarne, alla fem sinnen med djuren, växt med träden och gräsen och
kropp med de icke lefvande tingen. I hennes natur finnes all
verldens natur.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
