Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte boken. Kyrkan - 9. Klostren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
940 CISTERCIENSERNE.
ståndet profår upptogs han i orden, icke i kyrkan, utan i kapitlet. Han
afsade sig all egendom, knäböjde inför abboten, lade sina händer i
abbotens och lofvade honom lydnad ända intill dödens stund. En
lekbroder kunde aldrig blifva munk. Han åt samme mat som
klosterbröderne och var i det hela klädd som de. Han hade intet att skaffa
med vetenskapliga studier. Han fick genom muntlig undervisning
lära sig fadervår, trosbekännelsen, »Herre, förbarma Dig», ave Maria
o. d. Om söndagarne fick han deltaga i kapitlet. Söndagar och store
kyrklige högtidsdagar sysslade hvarken lekbröder eller klosterbröder
med verldsliga arbeten. Å mindre högtidsdagar afhöllo sig
klosterbröderne från verldsligt arbete, men lekbröderne egnade sig deråt
efter messan. De lekbröder, som arbetade direkt för klostret, bodde
inom dettas murar, de fleste bodde på gårdarne utanför klostret. Af
dem fordrades strängt arbete. Under tiden 1 november—22 februari
skulle de stiga upp så tidigt, att de vakade en fjerdedel af natten.
Från 22 februari till påsk, från 13 september till 1 november skulle
de stiga upp så tidigt, att deras morgonbön fö6ll före dagens inbrott.
Från påsk till 13 september stego de upp vid dagens inbrott.
Lekbröderne skulle liksom munkarne tiga, icke yttra annat än hvad arbetet
kräfde. Mötte de någon, tego de, frågade han, svarade de icke, så vida
han ej sporde om vägen eller efter ett förlupet kreatur. Envisades
han att fråga, fick han till svar, att de icke fingo samtala med
främlingar. De lefde förnämligast af bröd, mjölk eller ost fingo de icke
förtära, ägg och fisk endast om sådana sändes dem från klostret.
Lekbröderne hade egne styresmän och voro, efter olika uppgifter, delade
i klasser. För hvar klass funnos ytterst detaljerade föreskrifter. För
lekbröderne tillsattes en själasörjare, en af klostrets prester, som hade
att sörja för deras andliga väl, undervisa dem i andliga ting och höra
deras bikt.
Cistercienserklostret var sålunda ett samhälle för sig i det stora
samhället, ett isoleradt samhälle, i hvilket allt arbete utfördes af dem,
som hörde klostret till. Men allt umgänge med den yttre verlden
kunde icke undvikas. Att sälja till andre och att köpa af andre var
ett ondt, men det var ett oundvikligt ondt. För handeln gåfvos tid
efter annan ytterst detaljerade föreskrifter. På marknader fingo kloster-
eller lekbröder icke uppträda annat än parvis: den ene skulle
kontrollera den andre.
Utom munkar, conversi och familiares förekommo personer, äldre
eller svagare, som skänkt sin egendom till klostret, för att i detta
eller dess närhet tillbringa lefnadens afton, under åtnjutande af de
andlige förmoner, som ett sådant kloster kunde i rikt mått
erbjuda.
Munkarne sysselsatte sig flitigt med studier. Hvart kloster hade
sitt bibliotek.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
