Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte boken. Kyrkan - 9. Klostren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
966 CISTERCIENSERNE 1I SVERIGE.
att hr Erik Puke två år senare återlemnade flere gods. Af klostret
står ännu en gafvel qvar, till hvars bevarande anslag blifvit beviljadt
af 1903 års riksdag. En del af klostrets grundmuratf hafva under de
senaste åren blifvit blottade (fig. 633) och mera torde kunna blottas.
För cisterciensernunnor anlades ett kloster vid Byarum, inom Östbo
härad, vid pass tre mil söderut från Jönköping. Här fanns vildmark,
men här fanns ock möjlighet att komma i beröring med den yttre
verlden, ty Byarum låg ej synnerligen långt från Stigamot, i hvilken ort
Nissa- och Lagastigarne stötte samman. Af okänd anledning flyttades
detta kloster till Sko vid Mälaren. När flyttningen skedde är icke
kändt, men det nya klostret erhöll år 1244 ett påfligt skyddsbref. Sko
kloster, hvilket emellanåt säges tillhöra benediktinernes orden,
hugnades med stora privilegier och gåfvor. År 1275 beviljades 40 dagars
aflat af erkebiskop Folke samt af hvar och en af hans lydbiskopar för
enhvar af den stora myckenhet, som plägade strömma till kyrkan å
jungfru Marias renselsesdag (2 februari) — i hennes namn var denna
basilika’ grundlagd — samt å Johannes döparens födelsedag
(midsommardagen). År 1297 förnyades denna bestämmelse, men ill
hvardera dagen lades de åtta närmast följande dagarne. Men trots alla
gåfvor i penningar och jord — klostrets år 1489 upprättade jordebok
finnes i behåll — befann sig klostret ej sällan i ekonomisk förlägenhet,
oftast i följd af de eldsvådor, som härjade detta kloster, liksom de
flesta andra. År 1488 utfärdade erkebiskop Jakob
rekommendationsbref för klostrets sändebud till Kopparberget med flere orter för att
få hjelp till systrarnas store byggnad i deras bönehus och dormitorium;
kyrkoherdarne skulle lysa detta från predikstolen och tillika
underrätta menigheten om huru stor aflat, som förlänats Sko kloster till
förmon för besökande. Efter en brand år 1503 sände klostret tiggare
till Vadsbo, Kåkinds och Valla härad i Vestergötland. Biskop
Vincentius lofvade hvar gifvare 40 dagars aflat, och klerkerne skulle hjelpa
klostrens ombud hos bönderne. År 1510 omtalas tiggare från Sko i
Öster- och Vesterdalarne, på koppar- och silfverbergen, i allmänhet
ofvan Långheden.
Sko kloster låg visserligen litet afsides — i Skogs eller Skogbo
(skogbornes) socken —, likväl i en trakt, i hvilken af gammalt
framstående män hade egendomar, men detta kloster synes icke hafva i
lika hög grad som t. ex. Vreta och Riseberga omhuldats af de stora
ätterna. Deremot omtalas ej sällan borgaredöttrar och presters
qvinliga anhöriga såsom inträdande i Sko.
Ett brof af erkebiskop Jakob, skrifvet år 1509, låter oss skönja
ett litet drag från lifvet i ett systrakloster, som är egnadt att gifva
vår fantasi ett visst spelrum: »Allt skall gå skäligt till med de lekar,
som barn pläga hafva i klostret, så att det ej i någon måtta strider
mot ordensregeln.» Var det barn från den kringliggande trakten, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
