Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte boken. Kyrkan - 9. Klostren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DOMINIKANERNE I SVERIGE. 989
lectorn i Lund och lectorn i Skara, vid ett senare kapitel nämndes
priorn i Roskilde, lectorn i Viborg, lectorn i Vesterås och broder
Torsten i Kalmar, hvilken således vid samma tillfälle utsågs till
generalpredikant och visitator.
År 1482 tillsattes en commissarius, som hade att granska klostrens
uppbörd.
Bland ämnen, som förekommo å provinskapitlen, må följande
nämnas. Bröder, som icke voro sängliggande, fingo icke afhålla sig
från kapitlet inom klostret, ej heller hade priorn rättighet att i detta
afseende gifva dispens. Bröder, som gästade klostret, voro efter första
natten tvungne att inställa sig. Åfven minuti, de som hade lägre
sysslor, skulle vara tillstädes. Bröderne skulle, när de ville gå till
nattvarden, bikta för sin prior eller någon annan mogen och förståndig
broder, de fingo ej undandraga sig från nattvarden utan priorns råd.
Åtminstone fyra gånger om året skulle hvar broder bikta för priorn.
Ingen broder fick åtaga sig utförande af saker utan särskild tillåtelse af
provinspriorn. Ingen broder fick gynna prelater eller furstar eller hvem
det vara må till ordens skada, vända framstående personers sinne från
orden eller för någon yppa ordens hemligheter. En broder skulle
tillsättas att taga vård om brödernes penningar, till honom lemna de
bröder, som gå ut från klostret, sine nycklar. Bref, som en broder
mottager utom klostret, och koncept till bref, som han skrifver
utanför klostret, skulle framläggas för priorn. Ingen broder fick utan
tillåtelse höra bikt af en nunna eller besöka ett nunnekloster; vid ett
sådant besök fick han icke komma ensam. Bröderne fingo icke bära
slutne skor eller bära en drägt, som stridde mot ordens vana. En
viss summa skulle årligen lemnas till provinskapitlet för vissa behof.
För att sörja för brödernes frid och själarnas bästa gafs sträng
befallning, att bröderne skulle bete sig ödmjukt mot sekuläre prelater.
Bröderne fingo icke befatta sig med slägtingars angelägenheter, ej gå i borgen
för slägtingar eller andre personer, ej heller låna utan förmans tillåtelse.
De yngre prestbröderne och andre skulle öfva sig i huset med att
predika på modersmålet, ingen fick sändas ut att predika, som ej hade
gode seder, nödig ålder och mognad. De unge, som voro duglige till
studier, skulle priorerne skona, så att de icke drogos från sina studier,
och omhulda dem. Subpriorerne skulle ofta låta läsa general- och
provinskapitlens beslut. Man kan lätt tänka, att upprättandet af
dominikanerklostret i Stockholm skulle vålla afbräck för det äldre
klostret i Sigtuna. Tvister omtalas i urkunderne. En sådan var
före vid provinskapitlet i Skeninge år 1403 (in definitorio capituli
provincialis). Dombrefvet är utfärdadt af broder Henrik, generalvikarie
för provinsen Dacia, broder Ingemar, prior i Lund, broder Filip, prior
i Sigtuna, broder Gregorius, lector i Stockholm, samt broder Johannes
Magni, prior i Odense. Af desse kallas de fyra förste definitorer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
