Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte boken. Kyrkan - 9. Klostren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
992 DOMINIKANERNE I SVERIGE.
att tvänne af hans bref kunna anses som mönster för 1200-talets
religiösa språk. 1
Nicolaikonventet i Visby hyste inom sine murar en annan märklig
man. En dominikanerbroder i Sigtuna Thomas blef biskop i Finland.
Han synes med okuflig nitälskan hafva verkat för upprätthållandet af
den kristna kyrkan inom denne aflägsne del af Norden och för
kristendomens utbredande inom de hedna områdena. Påfve Gregorius IX
prisar år 1229 hans verksamhet, och spår af denna skönjas i flere
följande skrifvelser. Men denna verksamhet tog ett plötsligt slut. Sjelf
anmälte han för påfven, att han låtit stympa en menniska med den
påföljd, att denna aflidit, äfvensom att han förfalskat påfvebref.
Antagligen har det hårda motståndet mot hans arbete framkallat en för
hård bestraffning, antagligen har han genom förfalskningen velat få
ytterligare vapen i hand till fortsatt strid. Påfven anmodade år 1245
erkebiskopen i Uppsala och provinspriorn för Dacia att mottaga hans
afsägelse af embetet. Han drog sig tillbaka till dominikanerhuset i
Visby och afled derstädes år 1248.
Till tjenstemän af högre rang inom klostret hörde cantor.
Bland bröderne i klostren omtalas seniores och iuniores — namnen
tarfva ingen förklaring. De motsvaras af patres och fratres, fäder och
bröder; de förre utgjorde priorns råd (concilium). De som hade röst
(vox) i konciliet kallades äfven vocales. Den, som varit mera än 40 år i
kloster, fick, hederstiteln iubilarius, till hvilken fogades hvarjehanda
förmoner. Åfven omtalas conversi och novicii. För de senare fanns
en magister noviciorum, hvilken åtminstone mot medeltidens slut (år
1474) var aflönad.
De lägre tjenstemännen kallades, såsom vi sett, minuti.
Urkunderne tala om sacerdotes et diaconi. Först vid fyllda 22 år
kunde man vigas till prest.
Åfven bröderne voro skyldige, på provinskapitlets beslut, att flytta
från ett kloster till ett annat, och sådana flyttningar förekommo i
ganska stor skala. Här några exempel.
År 1252. Till huset i Lund flytta vi (assignamus) broder Bertold,
broder Matheus i Viborg, broder Johan lille i Vesterås, broder
Andreas i Sigtuna, broder Nils i Oslo. — — Till huset i Sigtuna flytta
vi broder Torsten, broder Torgot i Skara. Till huset i Skara flytta
vi broder Sigvard i Nidaros, broder Bertold conversus i Kalmar. Till
huset i Viborg flytta vi broder Jakob från huset i Roskilde, broder
Reginald från Tuset i i Skara.
År 1254. — — Till huset i Visby flytta vi broder Svenning i i
Skeninge, broder Arnulf, broder Peter i Finland, broder Lars i Vesterås,
broder Odenkarl i Odense. Till huset i Skeninge broder Filip, broder
1 Jfr Schück, Svensk literaturhistoria, del 1, s. 145 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
