Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte boken. Kyrkan - 9. Klostren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1040 BIRGITTINERORDEN I SVERIGE.
Ett aflatsbref af år 1470 omtalar femton ställen eller bilder (loca
seu statuas) omkring kyrkogården till minne af och vördnad för Jesu
Christi lidande på visse bestämde platser; på hvar och en af dessa
statue var afmålad någon liten del af Christi lidande. Här fanns
således en sådan serie af stationer, som i det föregående blifvit omtalad.
År 1496 omtalas de femton ställen med målningar, som funnos i
systrarnas kor. De rätte distanserne kunde icke vara iakttagna inom
ett så knappt utrymme, men detta behöfde icke göra intrång på
andakten. Systrarna kunde naturligtvis icke bedja inför stationerna på
den för alla menniskor tillgänglige kyrkogården.
Då Vadstena kloster var en så betydande anstalt och dessutom af
rent svensk upprinnelse, skulle det vara af det största intresse att få
en närmare redogörelse för hela klosterområdet, med dess åbyggnader
och dess begränsning. Det är möjligt, att omfattande undersökningar,
hvilka förutsätta gräfningar på olika ställen, skola kunna lemna mera
än hvad vi nu veta, men till utförande af sådana undersökningar saknar
jag nu tid. I fru Birgittas uppenbarelser, i Vadstena-diariet, i flere
urkunder förekomma visserligen underrättelser, men de äro spridda,
och de äro nedskrifna af och för personer, hvilke kände i detalj de
dåvarande förhållandena, något hvaröfver vi icke kunna berömma oss.
Det var slottet Vadstena och dess område, som upplätos åt den
nya klosterstiftelsen. Först småningom vann klostret full gestalt.
’Det stora stenhuset’, som fru Birgitta omtalar, torde hafva varit det
kongl. slottet, men då vi icke veta, hvarest detta låg, kunna vi ej
heller med säkerhet fatta de uppgifter hon lemnar. Så mycket mindre
kunna vi af de strödda uppgifterna af fru Birgitta draga någre säkre
slutsatser, som hon svårligen kunde långt på förhand sätta sig in i de
förhållanden, som kunde komma att göra sig gällande inom
klosterområdet utanför kyrkan: kyrkogården behöfde ju, såsom nyss sades,
en gång utvidgning, och af denna anledning gjordes ganska omfattande
rubbningar af de tidigare förhållandena.
Klosterområdet var naturligtvis omslutet af en fast mur. Af denne,
som var uppförd af tegel, finnas lemningar i behåll, men de äro för
få och för spridda för att i närvarande stund gifva upplysning om
områdets utsträckning, hvilken för öfrigt vexlade: en gång t. ex.
utvidgade bröderne sin trädgård, till stor förargelse för systrarna, hvilket
icke kunde ske utan förstorande af klosterområdet. Denna utvidgning
medförde äfven rubbningar i det bestående. I en uppenbarelse
(revelationes extravagantes kap. 30) talas om den nödiga enkelheten: »I mitt
hus skall vara all ödmjukhet, hvilken nu är allstinges försmådd» Af
klosterhuset lemnas en antydan, mättad af symbolism. Huset skulle
hafva fyra väggar, den ena är rättvisa, den andra visdom, den tredje
Christi makt, den fjerde Hans miskund. I byggnaden trädde man in
genom nådens port. Taket var Christi kärlek, hvilken betäcker deras
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
