- Project Runeberg -  Svenska och finska medicinalverkets historia 1663-1812 / Första delen /
152

(1891-1893) [MARC] Author: Otto Hjelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

152

COLLEGII MEDICI MAKT OCII BEFOGENHET I AFSEENDE Å

Apotekarcne å sin sida funno, att så väl

«för allmänheten, som isynnerhet för dem, som applicerat sig till
någon af medicinens öfriga delar, blefwe det, 0111 kongl. Collegium
medieum erhölle domsrättighet, gräseligast. at eij något re medium juris gäfves
emot deras dom, ty så snart det står fast, att detta Collegium äger
bästa skickeli gliet att dömma i medicinska mål och ej någon högre
domstol finnes, som består af medicis, som kunna pröfva om Collegium
medieum gjordt rätt eller orätt, blifver fölgden klar att Collegium
medieum i detsamma det erhåller domsrättighet, äfven får oinskränkt macht
i medicinska mål, hwilcket ej skulle tjena till annat, än att quäfva de
öfrige till medicinen hörande vetenskaper, såsom Chirurgien och
Pliar-macien, hwilcka eij mindre än den invärtes läkarekonsten äro det
allmänna oumgängelige och i senare tider märckeligen tiltagit.

Riksens Höglofl. Ständer lära således nådigt finna bäst, att tredje
man, hvarmed menas ordinarie domstolarne, så hädanefter, som hitintills,
afgiör de medicinska stridigheter, som kunna uppkomma, pä det i
synnerhet Chirurgi och Pharmaceutici ej ma hafva mera ordsak, än andre
riksens undersåtare att sucka under wederwiljares ök.«

Sedan ständerna uttalat sig afböjande i ärendet, förföll sålunda
tyvärr frågan om en utvidgad judieiel befogenhet för kollegium och
dermed äfven hoppet att på ett mera verksamt sätt kunna beifra de
oordningar, hvilka i följd af de omgångar och obehag, med hvilka deras
anmälan och undersökning var förknippad, sällan eller aldrig blefvo
föremål för åtal. Redan den 21 9 1757 klagade kollegium anvo hos
Kongl. Maj:t:

«att det saknar en nödvändig domsrättighet, äfvensom att kollegium,
hvilket hittills icke förmatt att gifva dess befallningar ett lagligt
eftertryck, måste vid sådana tillfällen för sin välmening och nit om E. K.
M. höga befallningars uträttande med grämelse upbära föracht och
sidovördnad, samt tillika befruchta at aldrig apotheken kunna bringas i
säkert och tilbörligt stand. Men kan för sin del icke annat finna än
at det woro för Collegio pä wisst sätt van heiler ligt, om deras protocoller
och medicinalärender skulle hänvisas till en kiämners rätts up ta gån de
och afgörande.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:39:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/medhist/1/0166.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free