Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KLAGOMÅL ÖFVER KIRURGERNES rRAKTIK.
329
uthan några studier oeli sedermera vid chirurgiske skadors handterande.
o o
Hvarföre de altså willde pretendera att idka sodan t, som dhe aldrig lärde
och intet förs t ode, emedan ock sodant var en samvets sak, att påtaga
sig det man aldrig lärt hade. Ingen stånds i werlden var brukeligt, att
tillåta barberarne at curera invärtes sjukdomar, tvifvelsutan för den fara
och elaka con se que rice skull, som deras eurer pläga efter sigh draga.
Men såsom H. Kongl. Maj: t hade sä anordnat, att vid regi men terne skulle
fältskärerne få practicera, var ingen af medicis så förmäten att willia det
ringaste säga deremot, utan önskade de allenast at konungen blefve
derigenom så wähl betjänt, som sig borde. De som vid regementen skola
employeras, blifva i barberareembetet allenast genom ett examen
chirurgi-cum profvade, men i det öfriga 0111 invärtes sjukdomars handterande och
curerande, deras natur och egenskaper, menniskans kropps tillstånd och
hvad förändringar densamma är underkastad, 0111 orsaken till alla
förändringar, hvarefter man sedan sina remedia rätta måste, om remediernes
natur, præparerande och brukande, 0111 allt detta blifver aldrig någon i
embete examinerat. Likväl är detta ett af de nödvändigaste tingen, som
en regementsfältskär bör veta, einedhan honom pålagdt är att curera alla
sjukdomar, men om han dertill capabel är, frågar ingen efter. Sägandes
derhoos at uthi fredliga tider var det mästa vid regementerna att giöra
med invärtes sjukdomar, hvaraf största delen ock dödde, widh chirurgiske
affecter war ej så stoor fahra; hvarföre wore önskeligit att II. Kongl. Maj:t
hade sådant folk vidh regi mente ma, som förstode praxin medicam, och om
hvilkas capacitet i sådant mähl man war säker».
M:r Baltzar sade att ingen chirurgus war rätt chirurgus, om ban
icke förstode at ingifva medicamenter, hvilket han ej lära kunde, om icke
genom praxin det skedde och fördenskuld dem ingalunda praxis
förbjudas kunde, ty eljest konungen inga capable karar kunde fåå till
rege-menterne. Wille han ock bevisa ur bibeln att Chirurgien wore äldre än
som medicin etc., hvarföre pre tendera de han att § 30 skulle aldeles
utli-slutas, sägandes sig intet hafwa att giöra med medicis, uthan dhe kunna
wara för sig sjelfwe som förr». Härtill genmälde præses: at en
chirurgus qua tenns chirurgus måste ock veta att ingifwa medicamenter uthi
wissa tilfällen, hade aldrig någon dhem disputerat, ej heller pnncten
sådant dem förbjuder, men en sak, som dhem ej tilkommer, intet heller
af dem fordras kunde, såsom dhe sodant ej lärt, var att dhe som medici
wilde bemänga sig med invärtes sjukdomar, och detta allenast var i 30 §
förbudit. Eljest att de sigh wilde giöra capable genom piacticerande,
wiste Præses Collegii med hvad ofoog sådant skedde, emedan dhe ingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
