Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LÅKARES RANG, BEVILLNINGAR OCH POLITISKA RÄTTIGHETER. 547
leke sällan begärde läkarene sjelfve i collegium medicum att blifva
rekommenderade hos Kongl. Maj:t till erhållande af denna titel. Var det
denna titel professorn i Lund Johan Jakob von Döbeln
eftersträfvade. da ban anhöll om kollegii underdåniga «intercession hos H. Kongl.
Maj:t om nådig ihågkommelse till hederligare caracter i anseende till
dess 33 åhrs gjorda tjenster och dess yngre med bröders befordrande till
högre caracter och heder»? Collegium medicum beslöt den 12/10 1730
svara uthi lifligaste måttan det Collegium ej understår sig detta att
giöra för många orsaker skull, som skola framdragas». När
provinsialläkaren i Nerike Johan Hesselius den 2% 1733 sjelf anhöll hos Kongl.
Maj:t om assessorstitel, beviljades den honom. Efter tidens
föreställningssätt ansågs det vara alldeles i sin ordning. Någongång afslog likväl
Kongl. Maj:t kollegii i sådant afseende gjorda framställningar, såsom den
7 jj 1760 föreslagen assessorstitel åt provinsialläkarene B. R. Hast och
Olof Ka Ini eter, samt den 12/n s. å. professorsvärdighet åt Nils
Gissler. När provinsialläkaren i Lovisa C. D. Ekmark begärde
assessorstitel och kollegium tillstyrkte den 1775, beviljades den först 1784.
Om äfven de med assessorstitel benådade läkarene icke hunnit
särdeles högt i rangordningen, så fingo öfriga läkare fortfarande vänta på
att ens upptagas i ranglistan. Då det blef kändt att collegium medicum
var betänkt på att hos riksens ständer utverka för provinsialläkarene «ej
allenast förbättring på deras vilkor, utan ock på deras heder och
anseende medelst rum uppå k. rangordningen», inlemnade Lars Balk
och P. J. Bergius å egna och sina medbröders vägnar den 21 2 1756
till kollegium nedanstående memorial:
O
Wi anhålla fördenskull ödmjukast det tächtes Walbo me Herr
Archiatern och Kongl. Collegium medicum i ofvanförmälta hänseende, uti
den underdåniga föreskrift, som kommer at afgå till Riksens Högl.
Ständer, höggunstigt föreslå oss (och våra medbröder, Doctores practici i
Stockholm) rum på N:o 38 i kongl, rangordningen, hvilken numer, ehuru
han är högre up än den, som för provincialmedicis lärer föreslås, kan så
mycket mindre synas för hög, som, utan at uprepa de förr an dragna skäl,
med Borgmästare, Radmäns och snart sagdt alla Stockholms
stadsbestäl-ningår större rang och anseende gerna följer, än i andra städer vankas.
Wi torde också ytterligare uti lika ödmjukhet få anhålla, at, efter prac-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
