Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
P lt O V1N SIAI. I. Ä K A Ii K NK S SKYLDIGHETEN.
13
andra af dessa medicinska myndigheter omvexlande fingo uttala sig
rörande medicinska frågor. Denna synpunkt måste man fasthålla för att
första don i visst hänseende egendomliga osäkerhet, som under en följd
af är röjer sig inom den medicinska förvaltningen.
Föi-slaget till ofvannämnda af collegium medicum uppgjorda och
till Kongl. Maj:t i november 1710 insända instruktion remitterades ilen
-9/, 1743 till snndhetskonmiissioneii, som i afgifvet betänkande den 1/;{ s. ä.
förklarade sig icke hafva något att deremot invända. Derefter hänsköts
det äfven till granskning af ständerna, hvilka likväl funno bäst vara att
öfverlemna ärendet til! Kongl. Maj:ts eget nådiga afgörande med råds
råde ’)■ Först den 12 4 1744 utfärdades Instruktion för
provincial-doctorer, som af annan, eller på städemes stater njuta någon riss
och ständig lön-, 1 denna första instruktion infördes redan de
stadganden mil provinsialläkarenes skyldighet med afseende å befolkningens
sjukvård, som sedan återfinnas i de följande och blefvo afgörande för
hela deras embetsställning ända intill våra dagar. Provinsialläkaren, som
borde lia sitt hemvist, der landshöfdingeresidenset var beläget,
förpliktades att. med nödig hjelp bispringa de fattige af christelig kärlek
utan vedergällning och detta sä mycket villigare i anseende till den
ständiga lön han af Publico njuterDerest hospital fanns i den stad,
der han bodde, var han skyldig att låta sig vårda om alla deruti
befintliga sjuka. Dessutom förklarade Kongl. Maj:t sig hysa det nådiga
förtroende, att hvar christelig provincialmedicus mot de arma sig således
vet att förhålla, att han dem barmhertighetsgerningar ej lärer försaka,
utan högst nödträngdom gå med råd tillhanda, sa mycket hos honom
står». Yid utbrott af gängse eller smittosamma sjukdomar borde han
tillhandagå landshöfdingen eller magistraten med nödiga upplysningar
och råd. De städer, som bidrogo till hans lön, var han skyldig att 2 à
3 gånger om året besöka för att tillhanda gå dem. hvilka kunde behöfva
lians råd. Utom en gång om aret anställande apoteksvisitation, tillkom det
honom att öfvervaka apoteksväsendet i länet och der vistande barnmorskor.
’) Riksens ständei-s bref af den 6/„ 1743.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
