Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30
PIIOVINSIALLÅK ARENES LÖN.
henne, men är lika fattig. Nej, nej, jag får ej resa när behageligit kan
vara, utan när storm, is och snö vilja qväfva andan och fyra hästar knapt
kunna draga mig fram där cronan består två, för att hamna bland rödsot,
lläckfeber och slika angenämheter, då först skall jag vara på förtjenst, att
få en dal. om dagen. Gud välsigne det allmänna för sin grace. Woro
vi icke menniskor, som wilja göra gagn eller om vi voro sålda slafvar,
så hade vi skjähl at tiga och sucka under korset, men at en sakramenska
bonde, beklabb, solskinsryttare och dylikt skola sätta oss till sina betiänter
under en starkare fuktel än de hafva sitt tjänstefolk, och sedan filcutera
oss up i synen ock vi intet få för vår möda, blott för det de hota att
laga ifrån oss 300 dal., hvaraf cronan årligen återtager 100, det är
hårdare än man bör tåla. Cronan behöfver våra löner och vi kunna låta
betala oss på et annat sätt; måste vi ock gå utur landet, så torde vi väl
en gång saknas. Sannerligen har jag ali respect och agtning for kongl.
Collegium och dess författningar, men det bör ju icke vara Collegium
emot, om provincial medici visa för en dag, att inrättningen med deras
syslor är så usel och obillig, at det strider emot rikets värdighet och
borgerlig rätt, om värkställigheten blir efter nu varande författningar,
dom Collegium icke rår för. Herren skall hjelpa oss, om vi ej bjuda
til sjelfva. Jag ser ej annat än olägenhet, derföre skyr jag den icke.»
En bättre tid syntes dock randas för Sveriges provinsialläkare. Vid
1772 års riksdag åtogo sig ständerna särskild beskattning till understöd för
medicinalverket. På grund af detta ständernas åtagande af vissa afgifter
till medicinalverkets behof, utfärdades k. brefvet till collegium medicum
af den s/3 1773, som utlofvade högre aflöning åt provinsialläkarene, »för
att dc må varda satte i stånd att kunna uppfylla sina skyldigheter,
särdeles hvad allmogen och dc fattigares biträdande angår, hvilka uti hvarje
ort utgöra det största antalet. För detta behof böra alla andra vika och
bör det fördenskull jemte nödiga utvägar till fria medicamenter för de
fattiga vara det första, som bör fastställas och regleras». Kongl. Maj:t
förklarade tillika att lönen för en provinsialläkare icke skäligen borde
sättas under (>00 dal. smt, utom nödiga respenningar, men att den
kunde vara olika efter länens folkmängd, belägenhet och vidd samt mer
eller mindre gångbara sjukdomar. Derjemte vore en del län i behof af
tvenne provinsialläkare. I infordradt uttalande af den 2% s. å. afstyrkte
likväl collegium medicum, såsom redan ofvanföre nämndes, införandet af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
