Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30
landet bereda allmänheten tillfälle till läkarevård. Att uppfattningen var
sådan, framgår ur k. brefvet till sundhetskommissionen af den 12/4 1740
derom, att stadsfysikus i Malmö Kilian Stobæus, alldenstund
ordinarie provineialmedicus i Skåne bodde i Christianstads län och sålunda var
för långt aflägsen för att vid uppkommande hastiga sjukdomar med
behörig skyndsamhet kunna vara Malmöhus län till hjelp, finge honom
biträda, >dock att sådant sker utan ordinarie provincial medici förfång
samt utan cronans gravation». Den ringa lönen var för läkaren föga
annat än ett bidrag från statens sida att fästa honom vid en bestämd ort.
När provinsialläkarens verksamhet småningom utvecklade sig
derhän, att han af myndigheterna användes till utförande af uppdrag i den
allmänna helsovårdens tjenst, såsom fartsotsresor, verkställandet af
mcdi-kolegala besiktningar m. m., saknades hvarje stadgande huru förhållas
skulle med res- och dagkostnaden. Ännu på 1740-talet förutsattes, att
läkaren i och för åtnjutande af sin lön vore skyldig att på egen
bekostnad företaga farsotsresor inom sitt distrikt. Såsom en allmän grundsats
förordade collegium medicum i sitt den 29/i 1741 till Kongl. Maj:t
inkomna bref, att »en provincialdoctor» såsom lön och erkänsla för dess
möda och besvär borde få beräkna hälften »emot det, som practicis
här i kongl, residencestaden blifvit i § 12 af medicinalordningarne bestått .
Till och med i instruktionen af den 12/4 1744 omnämnes icke någon
annan ersättning åt provinsialläkare för deras enligt förordnande företagna
resor i allmänna ärenden än fri skjuts och en dal. smt i dagtraktamente.
Under sina resor var läkaren likaledes skyldig att medtaga och utdela
medikamenter åt fattiga sjuka. Huru och på hvad sätt dessa
omkostnader skulle ersättas läkaren, derom innehåller författningen intet. Denna
brist gaf anledning till mångahanda olägenheter och spörjsmål.
Åt de »medicinæ doctorer», hvilka utan lön på stat åtogo sig
tillfälliga läkarebefattningar, tillerkände k. brefvet till
sundhetskommissionen af don 23/10 1753 två dal. smt om dagen och skjutspenningar för
tvenne hästar, »då de uti Wår och cronones tjenst komma att göra
några resor, dock att sådant ej må lända provincialmedicis till pra’judicat .
En välvillig tolkning af medicinalordningarnas § 12 mom. 9, som uti
farliga och kontagiösa sjukdomar berättigade läkaren till en särdeles
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
