- Project Runeberg -  Svenska och finska medicinalverkets historia 1663-1812 / Andra delen /
41

(1891-1893) [MARC] Author: Otto Hjelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

RESKOSTNAPER, VIKARIER, FRIRREFSRÄTT M. M.

41

mig att muta mig fram med. Jag kommer ock icke ett steg utom staden
för att skaffa någon nytta, i brist på desse likväl lofvade små fördelar,
ty så länge Collegium ej anmodar Landshöfdingarne att förskjuta
resekostnad, kan ingen resa ske, och skall det väntas på Collegii förskott,
sä gar tiden utur händerna och angelägenheten blir försummad. Här är
af vår olyckliga ställning en sådan penningebrist, att, utom den ringa
lönen, jag ingen styfver lnehra får se, utan kan ändteligen bekomma
några husbehofsvaliror, med hvilka jag hvarken kan resa eller kläda mig;
likväl är mitt arbete nästan större än någonsin förr. Vore det icke
möjeligit, att finna någon ung medicus, som ville accordera med mig?
Jag vore nögd med 3000 dal. smt, ehuru jag sjelf gaf 2000 dal. för
halfva lönen och Hofrättens lön är lika stor som kronans. Kunde Herr
Archiatern i detta mål visa mig grace, vore det för min välfärd så
betydande, att jag på alt uptänkeligt sätt det skulle ärkänna, tv veritabelt
kan jag vid tjänsten icke taga mig ut och alla utsigter synas skadeligare
och aldrig fördelaktigare. Mitt träl har gordt mig i förtid ledsen och jag
ville fördrifva min öfriga lifstid i stillhet på landet, sedan jag ser at
min klena veka snart annars skall slockna .

Bland förslag, som uppdykade att underlätta provinsialläkarenes
resor i sitt distrikt, var äfven det att de i likhet med mänga andra
tjenstemän borde förses med em betsboställen. Den, som ifrigast talade
för en sådan förbättring i provinsialläkarenes ställning, var J. O.
Hagström i Linköping. Till denna tanke återkom han ofta i sin
skriftvexling med A br. Bäck. Sålunda skref han redan den ls/ia 1755:

Giölen (Johan Daniel Göhle) i Norrköping är en
storskrytare och uta u någon theorie. Han sätter sig op både emot mig och
Stapelmohr (Martin Stapel mohr, regem, fältskär i Linköping).
Giul låte oss fattiga provincial Doctorer fa liten makt att hålla klapare
inom sina gränser; annars ophäfva de sig öfver oss alla, till både
vetenskapens och ståndets känbara skada. Principatum merito tenes, Illustris
Domine Arcliiater, age igitur causam nostram in Comitiis præsentibus
Holmiæ. Te etenim Duce jam Medicina tandem exidtabit! Præmiis
mactantur ceteræ Disciplinæ, sola medicina. pauperrima, languat, tabescit!
Wi borde fä ett litet boställe i hvar province, eller åtminstone något af
stadens åker till plantering af medicinalväxter för de många fattiga
sjukas skull, som söka vår hjelp. Ett sjukhus hade vi af nöden, ty utan
skötsel förgås den sjuka, om han brukar ock de bästa medicamenter .

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:40:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/medhist/2/0055.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free