Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRHÅLLANDET EMELLAN STADSLÄKARE OCH PROVINSIALLÄKARE. 135
Medan en mästerfältskär ellor kirurgie magister var kompetent till
stadskirurgsbefattningar, kunde till stadsfysici-sysslor befordras endast
medicine doktorer. Senare blef stadgandet i ofvan meddelade k. bref
af den 3/6 1812 derom, att ingen må af collegium medicum till någon
provinsialmedici eller någon »läkarebeställning af enahanda beskaffenhet»
föreslås, som icke vunnit såväl medicine doktors-, som kirurgie
magistergrad, tillämpadt äfven på stadsläkaretjenster. Vid föreningen af
stadsläkare- och stadskirurgs befattningarna fordrade derför k. brefven till
collegium medicum af den 8/i 1810, den s/3 s. å. och den 3/9 1812 som
villkor för tjensteruas sammanslagning, att de sökande undergått
hvardera af dessa prof1). Såsom redan antyddes, skulle nämligen
stadslä-karene i motsats till stadsfältskärerne af Kongl. Maj:t »konfirmeras i
sin beställning».
I äldre tider var ännu icke bestämd skillnad emellan stads- och
provinsialläkare. Den i provinsens hufvudort bosatte läkaren, som äfven
vanligast användes i allmänna värf, böljade med afseende å sin
verksamhet i en hel landsdel kallas provinsialmedikus, ehuru han i många
fall tillika var stadsläkare i den stad, der han vistades och i denna
egenskap åtnjöt arfvode. För besparings skull uppdrog också staten åt
en och annan stadsläkare att mot en mindre aflöning öfvertaga de
allmänna läkaregöromalen i orten. Det var med hänsyn till detta
förhallande, som k. brefvet till sundhetskommissionen af den 13/2 1739
förklarade att »som de provincialdoctorer, hvilka komma att uppå
städernas stat njuta någon viss och ständig lön, ej lära med behöriga
instructioner vara försedde, så hafva Wi uppå riksens ständers underdåniga
anhållan anbefalt collegio medico att med det forderligaste, som ske kam
för bemälte doctorer författa nödiga instructioner, da vi dem sedan med
War underskrift authorisera vela». Detta gaf anledning till utfärdandet
af provinsialläkareinstruktionen af den 12 4 1744, som derför hade sin
tillämpning lika mycket på provinsialläkarenes, som stadsläkareues verk-
’} Jfr A. "Wistrand, Försök till utredning af städernas läkareväsen. Stockh.
1860, s. 53.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
