Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MO
LANDSFÄLTSKÅRER I VESTERBOTTEN.
bottons län Johan Gustaf af Donner att allmogen i Piteå, Luleå
och Råneå socknar förbundit sig att betala 2 sk. af hvarje hemmansrök
i årlig lön åt en fältskär. Äfvenledes hade Skellefteå, Burträsk och
Löfånger förenat sig om en fältskär och utfäst sig att i årlig lön gifva
honom tre sk. af hvarje hemmansrök, medan Umeå och Bygdeå socknar
likaså för sin del öfvertagit aflöningen af en sådan. Öfver- och
Neder-Kalix, Ncder-Torneå, Carl Gustafs och Öfver-Torneå socknar hade
redan 1790 förenat sig om en enskild fältskärs aflönande. Medels k.
brefvet af den 12/u 1793 stadfäste Kongl. Maj:t den af allmogen åt
lands-fältskärerne beviljade lönen, äfvensom en för dem föreslagen
instruktion. »Inrättningen var god, om det är uppå mängden man skall hafva
afseende»Stationsorterna för dessa fältskärer voro således Umeå,
Skellefteå, Piteå och Torneå.
Enligt denna instruktion skulle fältskärerne erhålla fullmakt af
landshöfdingen, men borde dessförinnan uppte behöriga bevis deröfver,
att de förmedelst i tillbörlig ordning undergångna examina ådagalagt
nöjaktiga prof på insikter och ägande skicklighet i tjensten.
En landsfältskär fick samtidigt vara stadsfältskär eller oek
bataljonsfältskär vid ett regemente, men när han flyttade ifrån orten eller
blefve med regementet kommenderad utom landet, ansågs han från sin
syssla skild.
Mycket fattiga borde han, utom ersättning för medikamenterna,
hjelpa utan någon annan betalning, än den lön han åtnjöt af allmogen,
den han äfven under farsoter skulle utan ersättning betjena. För öfrigt
ålåg honom att åtminstone två gånger om året, den ena gången om
sommaren och den andra om vintern, resa genom sitt distrikt, vid hvilka
resor, äfvensom när farsoter uppkommo, han icko ägde fordra betalning
för skjutsen. Förr än fältskären anträdde en sådan resa, ålåg det
honom att i god tid behörigen låta kungöra de dagar och ställen, helst
vid kyrkorna, der han kunde träffas och ville allmogen med råd och
medikamenter betjena.
’) Provinsialläkaren J. il. Ekelunds yttrande i sin årsberättelse af den 14/10 1700.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
