- Project Runeberg -  Svenska och finska medicinalverkets historia 1663-1812 / Andra delen /
207

(1891-1893) [MARC] Author: Otto Hjelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ITIIKI.NING AF LÄK HM K DEL VII) FA Ii SOT K Ii.

207

farvatten efter uppteende af rent sundhetsbetyg, utfärdadt at styrelsen
för nämnda karantänsanstalt’).

3. Utdelning af läkemedel vid farsoter, Allmänhetens offervillighet,

Kyrkornas medel.

Hvad åtgärderna mot de inom landet herskande farsoterna
vidkommer, sa var i enlighet med tidens uppfattning det angelägnaste
dervid att sörja för tillgången på läkemedel åt de sjuka. Ursprungligen
synas de fä provinsialläkare, hvilka här och der anstalts i länen, nödgats
sjelfve bekosta medikamenter åt fattige sjuke. I skrifvelse till Kongl.
Maj:t af den 28/9 1738 hemställde sundhetskommissionen om något anslag
för detta behof, alldenstund en provincialmedicus icke heller synes kunna
af egna medel göra några langa resor, när nödvändigheten fordrar, samt
bispringa de fattiga nödlidande med medicamenter, utan att se sig
deröfver kunna njuta ersättning . Med anledning häraf anbefallde
visserligen Kongl. Maj:t den 6/io s- !1- landshöfdingen Johan Cederbjelke
att. enär några farliga tillfällen af sjukdomar förspörjas, I då hos oder
i behåll hafva en summa af 50 dal. smt, som uppå provincialmedici
requisition till ofvannämnda behof emot behörig redo och
räkningsgiö-rande efter nödvändigheten användas?, men detta obetydliga anslag
betraktades blott som ett förskott, emedan det tillika påbjöds att, sä snart
något af denna summa åtgått, landshöfdingarne genast böra söka förmå
grannarne och invånarne i de socknar, som äro nästbelägna till den
ort, der sjukdomen grasserar, att igenom något sammanskott detsamma
ersätta».

Detta vädjande till allmänhetens offervillighet upprepades tidt och
ofta, stundom med. stundom utan framgång. Vid en i Kristianstads

O O

län 1741 utbruten rödsot anmälde landshöfdingen Nils Silfversköld,

’) O. Hjelt, Finlands medieiiialförvallnmg. Helsingfors 1882. s. 53.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:40:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/medhist/2/0221.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free