Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
309
Samma svårigheter att utfå resemedel och dagtraktamente, som
mötte provinsialläkarene vid deras farsotsresor och hvilka redan skildrats,
yppade sig, kanske ännu mera, vid deras åtgöranden till hämmande och
botande af den veneriska sjukdomen. Det var icke ovanligt, att de
långa tider fingo vänta på ersättning för sina direkta utgifter. Liksom
provinsialläkaren i Vermland Petter Hamnerin i bref af den ls/8 17(51
till A br. Bäck nödgades klaga deröfver, att han ännu icke erhållit
någon ersättning för sina salivationskurei’ 1759 och 1760, skref äfven
hans närmaste efterträdare Christoffer Gedner den l0/8 1769 från
Karlstad:
Ännu grasserar svår Lues venerea här i orten i hög grad; jag
far den ena berättelsen derom efter den andra. Söker ock altid att dels
sjelf, dels igenom någon fältskär, som kan fäs, att mota och bäfva
densamma. hvilket ock hittills mästadels lyckats, då de tidigt fadt antaga
den sjuka, men ifrån orter, som förr ej därföre varit kända, ske nu nog
uptäckningar. Jag är ganska ofta illa brydd för desamma, ty
gemenligen träffar denna sjuka sådant folk, som äro utan förmögenhet at kosta
på sig sjelfva. Jag insände väl till Kongl. Collegium medicum förledit
år under den 8/10 min ödmjuka berättelse om en hop mina anstalter och
göromål, så väl rörande dessa sjukdomars botande, som flera andra
farsoter samt resor jag i orten gjordt, men derpå aldrig fådt något svar,
mindre underrättelse huru jag i vissa saker mig förhålla skulle, eller
om tillgång wore att få medicamenter och läkarelön betalta för dem,
som det sjelfva ej gitta betala. Jag anhåller ödmjukast att Herr
Archiatern täckes gracieust efterfråga detta mitt bref, samt befordra det till
verkställighet, om sa nyttigt pröfvas».
Medhjelpare eller yngre läkare, hvilka stundom af
provinsialläkarene användes till biträde vid besiktning och vården af veneriske sjuke,
kunde påräkna en mycket ringa ersättning. I början måste de åtnöja
sig med endast en dal. smt om dagen, men senare fingo de 2 dal.
och skjuts för två hästar, liksom provinsialläkarene. När assessor
Johan Hardt man 1793 sändes af collegium medicum till Södermanland,
för att i ordning ställa ett kurhus derstädes, förbehöll han sig en rdr
16 sk. i dagtraktamente och skjuts för tre hästar. Han erhöll 3 dal.
smt (eller en rdr) om dagen och k. brefvet af den 9/i ’79-4 stadgade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
