Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VENERISK .V SJUKDOMEN I KUOPIO LÄN.
383
landshöfdingen underställde kollegii bepröfvande hvad utväg vore att
vidtaga, antingen anordnandet af ambulatoriska kurhus, der smittan
utbredt sig, eller inrättandet af ett lasarett i Kuopio stad.
I skrifvelse till landshöfdingen af den 18/2 1799 uttalade kollegium
sin önskan att, utom det dervarande lasarettet, ett kurhus blefve
inrättadt i Kuopio, der 20 à 80 sjuke kunde på en gång emottagas och
hvilket finge fortbestå, till dess smittan hunne utrotas. Dertill kunde
kollegium likväl bidraga endast med fria medikamenter efter pharmacopoea
pauperum samt läkarearfvodet. Öfriga utgifter till husrum, ved, föda,
sängkläder m. m., som hörde till den ekonomiska detaljen, borde
landshöfdingen kunna förmå församlingarna, derifrån de sjuke voro hemma,
att bestrida i likhet med hvad dittills alltid skett vid ambulatoriska
veneriska kurhus på andra orter i riket.
Kurhusinrättningen kom likväl icke till stånd i Kuopio stad, utan
i Maauinga kapell. När collegium medicum derefter begärde
upplysning om orsakerna dertill, svarade landshöfdingen i skrifvelse af den
20’8 1799, att i Kuopio stad icke kunde erhållas lämpliga rum för do
omkring 100 veneriske sjuke, hvilka för det närvarande funnos i Kuopio
och Idensalmi socknar. Äfven tillförseln af lifsmedel var mycket knapp.
Landshöfdingen hade derför utsett tvenne hemman på gränsen emellan
Maauinga och Idensalmi samt der anordnat ett kurhus, utan att följa
licentiaten J. F. Glasbergs vid öfverläggningen härom yttrade
grundsats, »att om den sjuke ej mägtade bestrida alla vid euren förefallande
utgifter, utan nödgades gå ifrån hus och hem, vore det mindre
betydande, endast han blefve curerad». Landshöfdingen deremot förklarade
sig alltid i sitt ämbete hafva haft till ögonmärke »att allmogen bör
sparas, så långt möjligheten medgifver, oeh cronan hellre något förlora,
helst den i innevånarenes förmögenhet äger säker tillgång till sitt
upprätthållande». 1 öfrigt blef kurhusinrättningen i Maaninga icke dyrare,
ty medikamentskostnaden och läkarearfvodet, det enda som kronan
betalade, förblefvo desamma på landet, som i staden.
Den om Kuopio läns förvaltning högt förtjente landshöfdingen
Olof Wibelius sökte derefter införa ambulatoriska sjukhus till
utrotande af den i länets södra del öfverhandtagande veneriska smittan. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
