Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VENERISK SJUKDOM I FINLAND.
Likaså synes collegium medicum icke känt till det. ambulatorisk^
kurhuset i »Sahkarlaks by och Leppajerda (Leppävirta) socken», när
landshöfdingen i Kuopio den l0/i2 1799 insände apotekaren P. Avéns
medikamentsräkning och bataljonsfältskären Jon. Eplir. "VVänerbergs
journal öfver de sjuke. Äfven funnos kurhus inrättade i Jorois 1794
oeh i Maaninka 1799.
Från Kristina socken omnämnes i collegii medici skrifvelse af den
21/4 1800 till landshöfdingen Herman Lo de i Heinola, att genom
provinsialläkaren G. Starks försorg de veneriskt sjuke blifvit inflyttade
i tvenne s. k. portstugor för att undergå kur och att bataljonsfältskären
vid Kristina kompani af arméens flotta Oldenburg åtagit sig att emot
25 rdrs arfvode vårda de sjuke, men att församlingen vägrat utbetala
dessa honom lofvade medel, hvarför han önskat afsäga sig ali vidare
befattning med sjukvården. Kollegium förmodade dock att genom
landshöfdingens försorg Oldenburg blefve förhulpen till den betingade
ersättningen.
I skrifvelse till collegium medicum af den 23/10 1802 anmälde
provinsialläkaren Jakob Sundius i Helsingfors, att »livländska delen
af Borgå socken» öfverenskommit att till hämmande af den veneriska
smittan inrätta ett kurhus, och anhöll, att stadskirurgen Isak Salingre
i Borgå blefve mot dagtraktamente såsom läkare dertill förordnad.
Kollegium utlofvade fria medikamenter, men kunde icke bevilja något
dagtraktamente.
10. I det föregående har redan blifvit anmärkt, att frågan om
de s. k. obotelige veneriske sjuke en tid mycket sysselsatte den
allmänna uppmärksamheten i Sverige. Äfven i Finland kom frågan till
tals. När landshöfdingarnes utlåtanden blefvo infordrade öfver
serafimerordensgillets den 2% 1801 i ämnet gifna betänkande, fingo äfven de
finska länens styresmän yttra sig deröfver. Det är endast till några af
dessa svar författaren haft tillgång och det saknar icke sitt intresse att
se hvad från olika orter blifvit i nämnda afseende ifrågasatt. Lands-
höfdingen i Tavastehus, baron Johan Henrik Munck ansåg i sitt ut-
låtande af den 14/u 1802 lämpligast vara att inrätta särskilda tillflykts-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
