Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LÅNSLASA ItiäTT OCH SJUKHUS 1 ENSKILDA STAD Eli.
(11
till 011 lasarettsbyggnad använda samlade lasarettsmedel. En ny
stenbyggnad med 10 större och mindre rum blef färdig 1773, men af
någon anledning synes lasarettet senare blifvit indraget och
sjukhusbyggnaden uthyrd emot 33 rdr 10 sk., samt alla sjuka gruf- och
hyttarbetare tills vidare förlagda i enskilda hus ’).
Sundsvall. För det af läuets invånare beviljade lasarettets
behof hade direktionen inköpt egen gård och för Vesternorrlands läns
invånare tillkännagafs, att detsamma skulle öppnas den l/i 1776 med 2
sängar. Dess förste läkare var Johan Salberg2). Sjukhuset
flyttades sedermera till Hernösand.
Södertelje. Vanliga sängantalet vid dervaraude lasarett var 8,
men kunde vid trängande behof fördubblas. De sjukes antal steg ofta
öfver 100 om aret, oberäknade veneriske sjuke. Lasarettskirurgen hade
fria husrum och 100 rdr i lön, men sysslomannen 66 rdr 32 sk. jämte
stat3).
Uddevalla. När det 1802 beslöts, att ett lasarett för Göteborgs
län skulle anläggas i Uddevalla, uppstod inom serafimerordensgillet
fråga om det vore förmånligare att hyra eller köpa en gård.
Dessförinnan blef dr Pehr Dubb uppkallad till serafimerordensgillet för att
afgifva yttrande, huruvida vid Sahlgrenska sjukhuset en afdelning
för länets behof kunde på allmänna fondens bekostnad inrättas. Denna
plan afstyrktes af Dubb, som föreslog Uddevalla såsom en både
billigare och bättre belägen ort. Härefter inköptes ännu samma år ett hus.
Utom sex frisängar skulle plats beredas åt sådane sjuka, som sjelfve
utläggning af skriftens ord: Går bort ifrån mig, I förbannade, ty jag var hungrig, och
I gàfven mig icke äta, jag var törstig och I gifven mig icke dricka, jag var sjuk och i
häktelse och I sökten mig icke . Under föredraget gick den ene efter den andre
öfver på högra sidan och vid slutet stod icke någon mera qvar på den venstra.
’) I). Schulz v. Schulzenheim a. a. s. 127.
2) Inrikes Tidn. 1770. N:o 19.
3) D. Schulz v. Schulzenheim a. a. s. 121.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
