Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Medicinens utveckling till och med Galenus - 4. Den Alexandrinska medicinen. — Empirikerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Icke desto mindre gjorde dogmatikerna avsevärda
positiva insatser i medicinens utveckling. Sålunda
upptäckte skolans grundläggare Diokles från Karystus,
som levde under förra hälften av 4: e århundradet
f. Kr., den längre fram efter Bauhin benämnda
klaffen mellan tunntarmen och tjocktarmen, ävensom
urinledaren, äggledaren och äggstockarna samt
arbetade dessutom framgångsrikt inom embryologien.
Vidare utvecklade han åsikten, att ett lokalt lidande icke
kunde botas utan att också den sjukes allmänna
tillstånd beaktades, samt betonade att febern icke
utgjorde någon sjukdom i och för sig utan endast ett
symtom, vilket enligt hans samtida Praxagoras från
Kos hade sitt säte i hålvenen. Vidare gjorde denne
en bestämd skillnad mellan artärer och vener, påstod
att de förra voro fyllda med luft samt framhöll
betydelsen av att pulsen undersöktes vid sjukliga tillstånd.
Krysippos från Knidos uppträdde bestämt mot
åderlåtningen och använde i dennas ställe ombindning av
arm och ben, kräkmedel och lavemang.
Jag har omnämnt dessa enskildheter mindre för att
visa huru kunskapen i anatomien så småningom
ökades, än för att lära känna huru långsamt och så att
säga famlande man fortskred — försåvitt ännu
förhandenvarande uppgifter tillåta oss att bedöma saken.
För medicinens fortsatta utveckling var det framför
allt nödvändigt att densamma vann ett fast underlag i
och genom kunskapen om människokroppens byggnad
och förrättningar. I avseende å kroppens byggnad
(anatomien) förelågo redan stora möjligheter genom
dissektioner av döda djur: man hade ju utbildat en
viss teknik och det återstod endast att tillämpa denna
på människolik.
Annat var fallet med läran om kroppens
förrättningar (fysiologien). Stora delar av denna vetenskap
förutsätta en rätt långt hunnen kunskap i kemien,
särskilt den organiska kemien. En sådan saknade antiken
59
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
