Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Medicinens utveckling till och med Galenus - 5. Medicinen i Rom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ett stort sammelverk, vars övriga delar behandlade
så’ vitt skilda områden som retorik, filosofi, krigskonst
och lantbruk.
Det, som åt Celsus’ arbete skänker dess största
betydelse, är att detsamma utgör en huvudkälla till
vår kunskap om1 en stor del av den antika världens
medicinska författare, vilkas skrifter gått förlorade.
Arbetets värde ökas väsentligt därigenom att det i alla
sina delar bär prägeln av en utmärkt samvetsgrannhet
och objektivitet.
Qni än Celsus ioke var läkare till yrket, är det dock
tämligen säkert att han, såsom så många andra romare
på den tiden, behandlade sjukdomsfall inom sin familj
och bland sina vänner. Han hade således möjlighet att
till en viss grad bedöma de skrifter, ur vilka han
hämtade sitt vetande, om han än icke var förmögen
att därtill kunna lägga något nytt eller eget.
Alldenstund Celsus’ sammanställning sålunda
lämnar en god föreställning om den medicinska konstens
utveckling vid början av vår tideräkning, synes det vara
anledning att med ledning av densamma lära känna
vad läkarna vid denna tid visste och kunde. Av lätt
insedda skäl nödgas jag härvid inskränka mig till vissa
allmänna drag, utan att ingå på några enskildheter.
Jag förbigår också anatomien och fysiologien, enär
dessa vetenskapers tillstånd lämpligare framställes i
sammanhang med Galenus’ läror (se kap. 15 och 16).
Medicinen är, säger Celsus, en antagandenas konst,
som visserligen ofta visar sig vara nog så säker, men
likväl stundom också kan slå fel. I alla händelser bör
en osäker förhoppning föredragas framför en säker
förtvivlan. Dock får man aldrig förlora ur sikte, att
resultatet av en behandling icke alltid motsvarar ens
förväntan. Ofta nog avgår läkaren, tack vare
ihärdighet och följdriktighet, med segern, och icke sällan
krönes ett djärvt grepp med framgång, där en alltför
stor försiktighet skulle hava lidit skeppsbrott.
76
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
