Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Medicinens utveckling till och med Galenus - 5. Medicinen i Rom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rungar, svält och avförande medel. Sjuka, som ledo av
magsår, skulle undvika allt skarpt och surt. Mot
tarmvred prisades lavemang med olja.
Vid njurlidanden lades den sjuke på en mjuk bädd,
hans tarmiuttöimningar skulle ständigt vara lösa;
därjämte ansågos varma bad, varm mat och varma
drycker ävensom urindrivande medel vara till nytta.
Däremot borde varje salt och skarp föda undvikas.
Endast i yttersta nödfall vidtogos tvångsåtgärder
vid behandlingen av sinnessjuka; i stället användes
också här i vidsträckt omfattning åderlåtning,
avförande medel, massage, psykiska inverkningar och
sömnmedel. Vid varje förlamning utgjorde åderlåtning det
suveräna medlet.
Efter ormbett avsnördes extremiteten ovanför såret
och giftet sögs ut med ett kopphorn, efter det man
skurit bort såret. Emedan giftet icke hade någon
verkan på den oskadade kroppen, kunde sugning också
utföras med munnen.
De kirurgiska instrument, som omtalades av Celsus,
äro av 60 olika slag, nämligen: nålar, sönder,
hålson-der, tänger, pincetter (också artärpincetter), kanyler,
katetrar, kopphorn, brännjärn, mejslar, skarpa hakar,
knivar och lansetter.
Till sårförband användes en i ättika, vin eller vatten
pressad svamp, som lades på såret, ständigt hölls
fuktig och fästes med en linnebinda. Under de första
dagarna beaktades sårets utseende omsorgsfullt, och man
ägde att omedelbart inskrida, så snart någon
ogynnsam förändring där uppträdde.
För stillande av blödning användes hoppressning av
såret, sammandragande medel eller brännjärn. Vid
skada å större blodkärl underbands dettas bägge ändar,
varefter kärlet avskars, så att dess ändar skulle kunna
draga sig in i såret.
6, — Tigerstedt, Medicinens utveckling. I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
